Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Föreläsnings- och vetenskaplig skriftställareverksamhet 1876-1884 - »Till läran om de yttersta tingen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om de yttersta tingen, utan hela serien av de undersökningar,
i vilken denna skrift bildar slutpunkten.»
I detta arbete utför Rydberg ytterligare sin tolkning av
läran om alltings återställelse såsom en konsekvens av
läran om praeexistensen: etiskt vilar denna lära på
grundåskådningen av Gud som den allomfattande kärleken,
metafysiskt på satsen att alla väsen bilda ett system av
personliga idéer i Gud.
Utan att äga polemisk färg, utgör dock denna skrift en
den kraftigaste gensaga mot den kyrkliga, ortodoxa
helvetesläran och bildar slutpunkten av den strid, Boström
väckt till liv halvtannat årtionde tidigare. I en lärd och
skarpsinnig analys av Nya testamentets lära om Hades eller
dödsriket, »en eskatologisk symbol av största betydelse»,
uppvisar Rydberg harmonin mellan alla delar av Nya
testamentets eskatologi och motsägelsen mellan läran om
alltings återställelse och den protestantiska kyrkans
helvetesdogm. Han påvisar särskilt, huru reformatorerne
genom att förbigå läran om mellantillståndet stämplat sin
dogmatik med en hårdhet, som strider mot andan i Nya
testamentet, och med en fantasilös tomhet, som bortstött
många religiösa sinnen. Och han slutar denna del av sin
framställning med orden: »Över Hades’ ingång står icke
Dantes inskrift: Låt hoppet fara! utan döparens och
frälsarens rop: Bättren eder!»
Efter den originella redogörelsen för Hades, dödsriket,
följer uppsatsen om Gehennasymbolen, som - i motsats till
Hadessymbolen - icke har gammaltestamentliga anor, utan
anknyter sig till rabbinska läror och efterexilisk folktro.
I kritiken av kyrkans helveteslära – särskilt sådan den
försvarats av Calvin - kommo tvivelsutan 1850-60-talens
studier i djävulens historia Rydberg till godo.
I några slutord - såsom en femte bilaga -
berör Rydberg dels Nyblæus’ avhandlingar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
