Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROSADIKT OCH UNGDOMSLYRIK 237
tills det förbrunnet får i rymden stiga
att sig med efterlängtad himmel viga
och rosenfärgat med dess eter blandas
som skyn på vilken morgonrodnan andas.»
Av dikten föreligger i handskrift en tidigare
variant, som i vissa fall synes överlägsen. Efter
att ha skildrat det kvinnliga väsendets inträde,
sjunger skalden:
»När så hon vilar vid mitt bröst därinne,
uppvaknar sakta varje barndomsminne,
som slumrat nyss i nattomhöljda trakter,
och dager sprids i det förflutnas schakter;
en dager lik den matta purpurstrimma,
som plär om kvälln i fjärran väster glimma,
ett ljus, vari vid sidan av varandra
som änglar mina barndomsminnen vandra.
Min bruds gestalt, den strålande, är lånad
av himlens maning och av jordens trånad,
hon är eonen av den dunkla smärta,
som mystisk dallrar uti världens hjärta.
Hon är en låga, en seraf, som stammar
från elden, som i Kosmos’ ådror flammar,
och genom henne skall mitt väsen renas,
tills det med alltet åter kan förenas», o. s. v.
Det stagnelianskt-neoplatonska arvet i den
Rydbergska dikten framträder här flerestädes.
För övrigt är det egendomligt att se, huru
motiv ur denna dikts början använts i ett långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
