Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 VIKTOR RYDBERG
Hon fordrar icke böner för att stanna,
hon trår till honom lutar tankfull panna
så gärna, gärna till hans bröst och skickar
djupt i hans själ så underliga blickar.
Vem är hon väl? Om hela världen tyckte:
en obetänksam mö och hennes rykte
en diamant av ej det bästa vatten,
när hon en karl besöker mitt i natten;
trots hennes sänkta blick och krans av sippor
kanske den vildaste av nippertippor,
och hennes månskensdräkt den underbara
tör nog en välstärkt underkjortel vara -.
om hela världen sade det och mera,
det skulle ej vår gode man genera:
han låtsar ej begripa, att han hånas,
och svarar tryggt, så tryggt, att man förvånas:»
Efter denna något vårdslösa inledning, som
tyder på ett äldre poem av lättare erotik,
»förvånas» man onekligen av det högstämda slutet, i
vilket Rydberg biktar en panteistisk åskådning av
vemodet såsom den luttrande eld, vilken skall
viga hans själ till förening med världsalltet:
»Vem flickan är? Av ändlighetens smärta
en dallring blott uti mitt eget hjärta,
en himmelsk åtrå, en serafisk låga,
en kyss, som tärer mig i ljuvlig plåga,
en famn, uti vars glöd jag smälter samman,
som altaroffret uti altarflamman,
men genom henne skall mitt väsen renas,
tills det med alltet åter kan förenas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
