Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men i Flora har dikten ej blott formellt förskönats, utan ock
andligen fördjupats och därtill fått flera rent personliga drag.
Redan maningen:
»Seglen upp! Ur slavars vimmel
där vi själva slavar voro,
bröder, ut att frihet andas
på den vida ocean!
Molnens oro har en himmel;
våra sinnens vilda oro,
som ej vet var målet randas,
fick ett hav till vädjoban»
ger bestämdare uttryck av att korsaren vill ut från
samfundslivets slaveri och betonar starkare den
sinnesoro, som i omarbetningen framträder som
huvudstämningen.*
Räddaren, som förlossar flibustierernas orobrända
själar, är icke längre orgien. I stället för utropet:
»Låt oss njuta, låt oss dränka
djupt i vällust livets nöd»
manar skalden:
»Upp att djupt i faror dränka
och i fasor livets nöd!»
* Den ursprungliga strofen löd:
»Seglen upp! Från världars vimmel,
från en lumpen mänskoskara
styr jag ut att frihet andas
på min salta ocean.
Fri som molnet på sin himmel
vill kring stormfylld rymd jag fara
hän mot land, som fjärran randas
på min stolta vädjoban.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
