Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamma titeln: Strandvrak. Några spillror
hopplockade av Robinson Crusoe, äro tolv till antalet.
De inledas med dikten Korsaren. Denna var förut delvis
tryckt i »Fribytaren på Östersjön», och sålunda borde
anonymiteten lätt varit röjd, om över huvud taget man
bekymrat sig om att leta reda på författaren. Dikten är
dock icke obetydligt ändrad och utvidgad.
I Fribytaren på Östersjön låter Rydberg studenten,
sjörövare-löjtnanten Ligelius till sin luta föredraga
ett kväde, som avser att skildra fribytarlivets
äventyrslusta och dess vilda trängtan att i
orgier dränka livets nöd. Han manar kamraterna
att vällustdruckna håna döden; domnande av fröjd
och vin skola de under en avgrundsstorm styra
stäven mot polarisen, mot gamla Tellus’ panna, för
att där, sedan de för sista gången famnat flickan
och pressat druvan, söka förintelse i dödens kyla,
låtande de frusna liken vittna
»om en åtrå evigt sviken,
om ett evigt gäckat hopp.»
I huvudsak är detta poem en vildromantisk skildring
av korsarkynnet, ett utslag av den rövarromantikens
ystra frihetsträngtan, som tidigt tjusat Rydberg, dock
med tillsats av något Byroniskt-Sommeliuskt i tonen. I
enstaka strofer skönjes något av ett oroligt sinnes bikt,
ett sinne som trängtar bort »från lumpen människoskara»
liksom hjälten i Trelawnys ovan nämnda roman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
