Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Benoni Strand. De vandrande djäknarne - Fribytaren på Östersjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som verka tyst och obemärkt inom en ringa sfär, men
med icke så ringa välsignelse. Det gäller att själv
vara lycklig för att göra andra lyckliga. Och Göran
manar honom att bruka jorden, skapa lyckliga
människor omkring sig och söka att så ett gudomligt
utsäde i deras hjärtan. Men »den bästa läkedomen för
en nedstämd själ är dock tanken, att jordelivet blott
är en försal till evigheten».
Slutkapitlet i »De vandrande djäknarne» höjer sig i
ton och stämning, trots sin något didaktiska
läggning, vida över berättelsens mera alldagliga
skildringar och har med sin egendomliga blandning
av grubblande missmod och ideal förtröstan en
heltigenom Rydbergsk karaktär.
Författarenamnet Agricola läses ännu en gång i
samma årgång av Handelstidningen, nämligen under
Ett juläventyr, infört på julafton 1856. Det är
en icke mycket betydande, men älskvärd berättelse
- i samma anda som De vandrande djäknarne -
skildrande en varmhjärtad optimist, en
oförbätterlig sangviniker, som, trots att alla
hans företag strandat, dock bevarar sin goda tro och
sina förhoppningar, en skepnad i vilken Viktor Rydberg
tecknat sin broder Carl August Rydbergs bild.
Fribytaren på Östersjön.
Den 9 januari 1857 - ett år då Rydberg var
synnerligt produktiv - började i Handelstidningen
under strecket en roman: Fribytaren på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
