Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vandrings- och studieår - Göteborg--Känsö--Senäte 1852-55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rydberg, då han de båda somrarna 1852 och 53
vistades på Känsö, vars höjder, park och utsikt
över havet utgjorde hans förtjusning. Där kunde
han svärma långt in på natten, och mot hösten,
när det stormade över skär och holmar, styrde
han och hans rumskamrat i det Svalanderska
hemmet mången gång kosan upp till Känsötornet och
iakttogo därifrån under långa timmar ovädret.
Här undfick Rydberg tvivelsutan den stämning,
vilken sedan födde väsentliga delar av »Fribytaren
på Östersjön» samt de båda om stormbyar och
skumfransade böljor minnande dikterna
»Korsaren» (Oro) och »Den flygande holländaren».
I Känsö album skrev »V. R.» år 1853
följande förträffliga lilla poem:
Våg, som här vid mina fötter svallar,
bilden av ett mänskoliv du är!
Stormen vräker dig bland nakna hallar,
du får följa, vart hans röst dig kallar,
han dig födde och han dig förtär.
Och när utan mål du länge farit,
rytande men lika maktlös slav,
tills du bruten sjunker i din grav,
vem kan sedan spåra vad du varit?
Samma öde ban, som du fått vandra,
följes evigt utav nya andra.[1]
Denna dikt torde ej blott tolka de yttre
intryck Rydberg mottog av vågorna, som vräktes
mot Känsö klipphällar, den var nog även uttryck
för vågorna i hans eget inre. Länge hade även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
