Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skymningen föll snabbt i Kamwarlu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållet, så tar jag det här...
Åter steg som skildes. Han bet sig i läppen. Nej, det gavs
inget val. Han lät flickkroppen glida ned på marken, drog fram
sin kniv och smög ljudlöst efter den ena ljusglimten. Vakten
var inte särskilt misstänksam. Han trodde inte på allvar det
fanns någon annan än de själva här i natten. Det blev hans
öde.
Just som han skulle vända sig om, gled kniven in i hans
strupe, en hård hand kvävde dödsskriet och en annan hand
tog emot kroppen, när den föll, för att intet skulle höras.
Han slank tillbaka. Till vänster om sig, där han lagt
flickkroppen, såg han en ny ljusglimt. Han skyndade på stegen.
Vakten hade upptäckt henne, där hon låg. Han stirrade
förbluffat på henne, så överraskad att han inte reagerade så
snabbt han bort. Det blev hans öde.
Carli torkade av kniven mot hans mantel. Han såg sig
omkring efter någonstans att dölja kroppen, släpade den sedan
in i ett tätt buskage. Yxan lade han inunder, för att ingen
ljusglimt skulle reflekteras av den. Sedan gjorde han den andra
kroppen samma tjänst.
Hade han tur skulle kropparna inte bli upptäckta förrän på
morgonen. Hade han otur, kunde de bli upptäckta innan han
hunnit femtio meter.
Förbannelse att detta skulle ske. Alltför många dyrbara
ögonblick hade gått till spillo. När han gled vidare bort bland
Kamfi-träden började månljuset titta ned bland lövverken ovan
honom, enstaka glimtar dök då och då ända ned på marken.
Förbannelse. Han hade hoppats slippa döda. Vakterna ägde
ingen skuld i detta. Deras enda brott var att ha blivit födda
i fel rike. Men vem väljer sin födelseort själv?
Kamfi-skogen omgav, tätare och glesare och ibland med
enstaka fläckar av barmark, slottet i en utsträckning på många
mil.
Slottet, ett lustslott, en praktbyggnad, låg i Kamwarlus själva
mitt och var inte befäst. I alla andra riktningar låg de stora
borgar som ombesörjde landets försvar. Utom en: och där låg
bergen, de massiva, fruktade, oöverstigliga Marmerbergen,
över vilka ingen fiende, ens den djärvaste, kunde ta sig in i
landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
