Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Talavids härbärge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till denne och bad honom se efter skoningen å hans
hästar, emedan hans klöfhäst tycktes ömma litet. De
gingo till skjulet, där de tre hästarne voro inställda, och
ridknekten lyfte den ene hästfoten efter den andre, men
Fabbe förklarade, att han hade intet att anmärka.
Därefter tog Arvid Fabbe något afsides.
- Fabbe, sade Arvid, jag tyckte icke om visan du
sjöng om herr Ture Jönsson.
- Hon kunde kanske ha varit bättre.
- Det var en smädevisa.
- Och jag, som tyckte, att hon berömde herr Ture!
- Fabbe, din är ett kräk, men du är icke dum.
- Jag är ett dumt kräk.
- Saken är den, att du eljest gärna för mig finge
sjunga om herr Ture hvad du behagade; men sedan jag
bjudits gästa under hans tak, känner jag det som en
nedrighet, begången mot honom, om jag gillade eller
vore liknöjd inför elaka ord, riktade mot den, som vill
emottaga mig mcd vänlighet och räcka mig sin hand.
Fabbes ansikte uttryckte bifall. Han såg på
ynglingen och sade: minsann tror jag icke, att jag känner
igen herr Arvid.
– Hvad menar du?
- Nu liknade ni honom, som plägade springa in
i smedjorna till oss och taga reda på allting där, och
som vi alla gesäller tyckte om - pojken, som Lars ville
kuscha naturligtvis, eftersom Lars var den starkare och
vill kuscha alla, nu äfven far sin, men Arvid lät icke
göra sig till hans hund, utan svängde de smala armarne
tappert mot den andre, som ärft sina armar och händer
från släggan. Ja, Arvid har suttit många timmar i mäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
