| 208 |
är en företeelse, som i våra dagar hotar att omstörta varje diskussion i sociala ämnen, emedan så gott som alla hithörande frågor framträda i en ny belysning, om man tänker sig nämnda åskådning genomförd såsom folksed. Att utsikten att så skall ske föreligger bland alla Västeuropas folk i våra dagar, är ju allmänt känt. Det kan dock ej vara av behovet påkallat att här upptaga detta ämne till en närmare behandling, emedan detsamma mera lämpar sig såsom föremål för en specialstudie.
Vad angår förhållandet till emigrationsfrågan, kan man, på grund av andra folks erfarenhet, taga för givet, att ett minskat födelseöverskott ganska snart bör åtminstone predisponera för en minskning också av emigrationen. Huru detta i verkligheten skall utfalla, är dock icke alldeles säkert, emedan det är tänkbart, att en nedsatt folkökning skall leda till en så mycket större långsamhet också i den ekonomiska utvecklingen, att utvandringsbehovet kommer att fortbestå i alla fall. När födelseöverskottet nedsjunkit till ett minimum, eller kanske förvandlats till ett mortalitetsöverskott, inträder nästan med naturnödvändighet att emigrationen ersättes av immigration, varmed i så fall följer även, att den ursprungliga folkindividualiteten så småningom utplånas och lämnar rum för en genom folkblandning uppstånden ny sådan.
Vi måste, såsom sagt, avhålla oss från varje mera utförd behandling av detta ämne, men kunna dock ej underlåta att såsom vår uppfattning framhålla, att nymalthusianismen är av ondo, därför att härigenom de önskvärda elementen bliva fåtaliga, icke de mindre önskvärda; vidare därför att nymalthusianismen förrycker uppfattningen av det sexuellas naturenliga uppgift och därmed demoraliserar; samt äntligen därför att den faktiskt alltid slutar med tvåbarns- eller enbarnssystem, vilket innebär undergång.
| 209 |
Bland naturfolken löses den sexuella frågan -- på mer eller mindre barbariskt sätt, men den löses.
Kulturfolken äro i längden ur stånd att lösa denna fråga och gå under härpå.
Ty kulturen är en livsform, som egentligen ej hör hemma i denna
tillvaro. Den växer upp och förgår. Endast naturen förbliver.
