Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skiftesväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkare kände han sig. Men grannarnas dörrar voro längre bort än
förr, och han trädde inte igenom dem andra gånger än när han hade
ärende, och det blev alltmera sällan. Han lärde att alltmer hjälpa
sig själv, i mån som han blev starkare. Före skiftet skedde alla
större arbeten gemensamt, vägunderhåll och brobyggnad, till och med
ängsslåtter skedde i många fall gemensamt. Man skickade en karl
från vart hushåll och drog sedan lott om skörden, eller räknade åt
dem bördorna. Voro deltagarna i slåttern tolv hushåll t. ex., så fick
man var tolvte höbörda. Och lika med mångt och mycket. Brast
det för en, så bisprungo de övriga i byalaget.
Efter skiftet var bonden ensam. Han fick sin del av ängen att slå
själv med egna krafter, han fick sitt vägstycke att grusa och underhålla,
och han fick bygga sina broar och hus bäst han gitte. Sambandet
var brustet, och det är nu nästan omöjligt att återknyta det.
Generationen som nu växer upp vet intet om det gamla. Det är litet
längre till grannarna än i gångna tider, och det är för långt att ropa
glada ord till varandra nu under arbetet som i forna dagar, då tegarna
lågo om varandra och folket alltid träffades i gemensamt arbete.
Och det gemensamma sammanför och lyfter mera än man tror. Det
se vi än i dag i de få fall då vi hjälpas åt. Är det ett osedvanligt
arbete, då vi måste samlas flera grannar, så är stämningen i regel
hög, och vi trivas alla bättre än allena. Som t. ex. när vi nu ha
ångtröskverk om höstarna, då en större styrka än gården kan uppställa
är nödig, är det inte riktigt nöjsamt och går inte arbetet med
liv och fart? Eller när vi då och då ha våra kreaturspremieringar,
hur hjälpa vi inte varandra leda fram kor, och hur skämta och skratta
vi inte? Det är, som om det hos oss alla ändå vore ett behov efter
samhörighet, som om vi innerst inne ledo av isoleringen och ensamheten.
Men sådana tillfällen av gemensamt arbete äro så få, en glad
stund bara i långa år av avskildhet. Vi se ju dagligen och träffa
våra grannar, men tillfällena till gemensam hjälp äro så få och flyktiga,
att vi glida ifrån varandra igen.»
Skiftesverkets omskapande betydelse för vårt jordbruk är
ju allmänt känd och behöver icke här beröras. Dess roll inom
omflyttningens historia är mindre uppmärksammad. De gamla
»byarna» voro för sin tid ett slags städer och tillhandahöllo,
genom det livliga umgänget, i ej ringa mån de tillfällen till
förströelse efter arbetet, som utgöra en av stadslivets förnämsta
lockelser. Sedan bysamhällena blivit upplösta, blev det,
bokstavligen talat, för enformigt och för tråkigt på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
