Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljustillverkningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försök blefvo emellertid ej utan inflytande, ty
Cambacérès var den förste, som använde flätade vekar,
hvilka han på kemisk väg beredde. Han använde dertill
först svafvelsyra, sedermera borsyra.
Sedan de första försöken misslyckats, syntes man
uppgifva hoppet om fabriksmässig tillverkning af feta
syror. Sedan tiden för Chevreuls och Gay-Lussacs
patent gått till ända, upptogs saken å nyo af de
Milly, f. d. kammarherre hos Karl X. Han hade genom
1830 års händelser förlorat sin befattning och
försökte nu att genom tillämpning af Chevreuls ide
skapa sig en ny ställning. Han inrättade i Paris en
liten fabrik, och den första upptäckt, han gjorde,
betecknar ett vigtigt framsteg. Han ersatte nämligen
kaustikt natron, som Chevreul och Gay-Lussac använde,
med kaustik kalk och erhöll derigenom en kalktvål,
hvaraf han genom tillsats af svafvelsyra lätt kunde
bereda de feta syrorna. Genom pressning af de råa
syrorna först i köld och sedan i värme kunde de fasta
syrorna skiljas från den flytande oljsyran. De af
de fasta syrorna tillverkade ljusen voro likväl
behäftade med en olägenhet: massan innehöll en
mindre mängd kalk, som vid förbränningen fäste sig
i veken och gjorde honom mindre porös. Äfven för
denna olägenhet visste de Milly råd. Han dränkte
veken i borsyra, som med kalken sammansmälte till
små glaskulor. Lika så lärde han sig att hindra
stearinsyran från att kristallisera, hvarigenom
ljusen bli bräckliga. Visserligen hade man i
arseniksyrligheten funnit ett medel häremot, men
detta ämnes giftiga egenskaper lade ett hinder i
vägen för dess användande.
Milly upptäckte först, att en ringa tillsats af
vax till stearinsyran gör massan likformig och
sammanhängande; derefter fann han, att stearinsyran
kristalliserar blott då, när hon i mycket tunnflytande
tillstånd gjutes i formarna, samt att hon får ett
kornigt brott, om hon förarbetas vid en värmegrad,
som ligger så nära smältpunkten, att massan nätt och
jemnt kan hålla sig flytande.
Sålunda förbättrade ljus lemnade de Milly i handeln
under namnet bougies de l’étoile. I följd af sitt
höga pris voro de dock till en början endast en
lyxartikel. För att sådana ljus skulle kunna få en
allmän användning i hushållen, fordrades ytterligare
förbättringar i framställningen af stearinsyran. Ett
högst väsentligt framsteg gjordes genom upptäckten,
att den flytande oljsyran vore ett värdefullt
råämne för tvålfabrikationen och till och med
kunde ersätta bomolja. Derigenom att värdet af
denna biprodukt steg, sänktes naturligtvis priset
på stearinsyran. År 1839 funnos endast i Paris
nio stearinljusfabriker; andra länder blefvo ej
efter. I Sverige, der ljustillverkningen uppnått en
sådan grad af fullkomlighet, att hennes alster kunna
täfla med samt till och med öfverträffa utlandets,
anlades 1838 af L. J. Hierta och J. Michaëlson en i
början ganska anspråkslös fabrik vid Liljeholmen nära
Stockholm. Dess tillverkning uppgick först endast
till 50 skålpund om dagen. Genom en ihärdighet,
som trotsade och besegrade alla hinder, samt
genom klok skötsel och ständiga förbättringar i
tillverkningssättet har denna fabrik svingat sig upp
till stor fullkomlighet. År 1872 förarbetades der
öfver 26 000 centner talg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
