Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinrankan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spirade hon nu upp och bar till hans stora glädje de
härligaste drufvor, hvaraf han beredde det första
vinet och iskänkte det åt menniskorna. Men hvilket
under! Då de först drucko, blefvo de lätta som fåglar,
då de drucko mera, blefvo de starka som lejon, och
då de drucko ännu mera, blefvo de – såsom åsnor.
Denna gamla djuptänkta saga må inleda vår skildring
af vinrankan. Vinrankan, vitis vinifera, är en
slingerväxt med talrika stammar och grenar samt
försedd med klängen, hvarmed hon kan härfga sig
fast vid föremål. Bladen, hvilka äro stora som en
menniskohand, äro flikiga, och midt emot dem utvecklas
blomklasarna, hvilka sedermera bli drufklasar. Bären
äro äggformiga samt innehålla i den lösa, köttiga
väfnaden hårda kärnor. Drufvornas olika färg härleder
sig från färgämnen, som finnas i skalen. Drufvans
hemland är sannolikt Kaukasus, ty den vilda ranka,
som finnes vid Rhein, synes vara förvildad. Den
nordligaste punkt, der hon kan odlas i Europa, är vid
Rhein, 50:e breddgraden, men i Frankrike och Ungarn
ej nordligare än den 49:e. I Himalaja trifves drufvan
på en höjd af 10 000 fot öfver hafvet, i Tyskland ej
öfver 1000 till 1500 fot öfver hafsytan. På större
höjd hemsökes hon ofta af sjukdomar, förorsakade
af parasitsvampar. En art af dem, oidium tuckeri,
anställer stundom betydliga härjningar. Så
förstördes vinodlingen på Madeira fullständigt af
denna landsplåga. På Homeros’ tid var vinet bekant
i Grekland; romarna lärde först sent känna det samt
skänkte under sina ströftåg åt norr och vester rankan
åt sina underkufvade grannar.
Det måste snart ha visat sig, att de klimatiska
förhållandena voro allt för olika för att ej inverka
så väl på drufvans som rankans beskaffenhet. Kunde
man under Italiens varma himmel öfverlemna vinrankan
helt och hållet åt hennes natur af slingerväxt, kunde
man deremot t. ex. i Rheintrakternas mera oblida
klimat ej alltid vänta att få skörda fullt mogna
drufvor. Då det nu i alla tider varit ett menniskan
värdigt företag att strida mot en ogynsam natur och
göra henne sig underdånig, kom man genom eftertanke,
iakttagelser och ihärdighet slutligen till ett godt
resultat. Vinodlarens konst förlade det laboratorium,
der drufsaftens fina kemiska beståndsdelar skulle
garkokas, från den öfre våningen, der det i följd af
rankans natur af slingerväxt befinner sig, ned till
marken, der drufvorna, som på sin luftiga plats mellan
himmel och jord vid tidigt inbrytande höstnätter med
knapp nöd skulle hunnit mogna, i skydd af det under
natten utstrålande jordvärmet kunde na fullständig
mognad. Detta syfte vans äfven genom rankans efter
hand utbildade beskärning, hvilken för detta ändamål
förändrar hennes naturliga form. I det man nämligen
toppar och tuktar den ursprungligen i höjden och på
bredden yppigt skjutande rankan, låter man den sålunda
besparade kraften komma de qvarblifna grenarna till
godo och söker af dem erhålla visserligen så rikligt
med drufvor som möjligt, men blott fullt mogna. Har
ett vinberg ett sådant läge, att solstrålarna kunna
verka med full kraft derpå, låter man äfven drufvorna
utveckla sig på större afstånd från marken; man böjer
da ned grenarna i bågar och fäster dem. Utanför Bingen
vid Rhein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
