Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 110 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobakspipor och dosor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nargileh, i hvilken röken stryker genom
rosenvatten! Är ej den äkta ryssens klumpiga
tobakspipa, i motsats till holländarens prydliga,
hvita kritpipar bättre än något annat ett uttryck
för de båda nationernas renlighetssinne?

Och hvarpå skilde man väl förr bättre
handtverksburschen och studenten än på pipan och
sättet att handtera henne? Men äfven denna skilnad
är nästan utplånad. Olikheterna försvinna allt mera.


Fig. 67. Rysk pipa.

På samma sätt som pipan, visade äfven snusdosan den
största omvexling i form. Skor, båtar, flaskor,
allt upptänkligt, naturligt och onaturligt, måste
tjena som modell åt henne. Isländaren snusar ur ett
horn och häller snuset i näsan, kaffrerna begagna
en urhålkad liten kurbits och mata näsan med sked,
i Skotland nyttjade man förr till detta ändamål
bockhorn, vid hvilka som berlock
hängde skedar, en hartass och andra verktyg för att
sammanpacka och omröra snuset samt åter rengöra dosan;
men sedan den firade skalden Robert Buras, som dog
1790, begagnat en lika enkel som ändamålsenlig dosa,
hvilken vi af bildat i fig. 71, antogo skottarna
den formen, hvilken de äfven sedan af pietet för sin
älsklingsskald bibehållit.


Fig. 68. Den tyske handtverksburschens pipa.

Formen af en liten ask eller låda är den vanligaste,
och endast i få länder afviker man derifrån. Ej sällan
sammanhänger en sådan olikhet i dosans form med en olikhet
hos snusete eller dess beredning. I norra delen af
Böhmerwald, i synnerhet på den baierska sidan och här
på ett skarpt begränsadt område, snusar man med en
verklig passion det så kallade brasilianska snuset
eller, som det på folkspråket heter, brisil. Det
fås af de allra starkaste tobaksplantorna och beredes
med den skarpaste lut, så att det förovana näsor är ungefär
det samma som skedvatten för en battistnäsduk.


Fig. 69. Dosor från 17:e århundradet.

Detta brisil finrifves på ett särskildt rifjern,
tillsättes med osaltadt smör och förvaras sedan i ett litet
flasklikt kärl, som ej längre kan få namn af
dosa; en inslipad glaspropp hindrar aromen att
förflygtigas. Vid snusandet utslungas nu ur flaskan
genom en oefterhärmlig rörelse en lagom portion snus
på den venstra handen, antingen på dess baksida,
eller ännu vanligare i den urhålkning, som bildas,
om tummen böjes så långt bakåt som möjligt. Med en
knyck föres sedan prisen in i näsan, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>