Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnet och dess betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söner. Det var en orsak till de första
statsbildningarna inom österlandets flodområden,
Egypten inberäknadt; som »talassa», Medelhafvet,
med dess mångfaldigt bugtade stränder bragte
det den grekiska verldens lif till dess högsta
blomstring och möjliggjorde det väldiga romarrikets
samlande omkring dess stränder; som verldshaf, i
sig upptagande alla jordens vatten, ingriper det
på det mest betydelsefulla sätt i den europeiska
andens stora uppgift att utbreda kulturen öfver
jorden. Oafsedt denna verldshistoriska betydelse,
utöfvar vattnet i de mest olika riktningar sitt
vigtiga inflytande på allt djur- och växtlif genom en
underbar förening af egenskaper, som skenbart stå
i strid med hvarandra. Det är en välgörande makt,
och dock fyller det vårt sinne med fasa; vi kunna
simma i dess öfversta lager, det bär våra skepp,
men vår fot kan ej beträda dess yta, vi kunna i detta
ämne ej intaga vår naturliga ställning; lättflytande
som luften, har det dock sina bestämda gränser och
inpassar i jordens oändligt vexlande former sina
glatta speglar; vi kunna fatta det i våra händer,
och likväl är det mjukt och genomskinligt.
Tales härledde från vattnet hela jordens uppkomst, och
neptunisterna försvarade gent emot vulkanisterna
samma uppfattning i en strid, lika liflig som
den, hvilken en gång framför Troja utkämpades mellan
Skamandros och Hefestos. Den nyare läran om
verldens uppkomst framställer jorden i begynnelsen
som en eldkula, i hvilken under form af gas fans
all den materie, som småningom genom långsam
afkylning antog begränsad form och blef i stånd att
frambringa organiskt lif. Vattnet, som småningom
öfvergick från gas till vätska, hade vid denna
skapelse en vigtig rol. Det heter i bibeln:
»Guds ande sväfvade öfver vattnet.» Först
sedan det som en väldig bro spänt sina hvalf
öfver djupen och höjderna på en stor del af den
sönderspruckna jordytan, förenades denna till
ett stort helt. Den uppfinningsrika menniskoanden
vågade snart färden längs hafvets kuster, och nu
sammanbinda hafvets stråkvägar jordens aflägsnaste
punkter, medan en enda hög bergkam, kan åtskilja
de närmaste grannar. Vattnet tjenar dock ej
endast till att förena, skilda trakter: det kläder
och smyckar äfven vår jord, och all växtlighet i
framkallas endast af vattnet. Prunkande med
kristallens fägring, förlänar det på mångfaldigt
sätt naturen hennes yppersta behag; en sinnebild
af munterhet och sundhet, skänker det i sina
helsokällor lindring åt tusentals lidande. Då det
i så rikt mått sprider välsignelse, kunna vi knapt
förundra oss öfver, att redan forntidens folk dyrkade
vattnet som någonting heligt.
Då vi betrakta en friskt framvällande källa,
hvilken rikedom af tankar väckes ej till lif inom
oss! De ställen, der källorna uppspringa, lemna
oss en ledning för bedömande af lagerföljden i
deras granskap. De ämnen och gaser, de föra med
sig, gifva oss antydningar om de jordarter, genom
hvilka deras ådror framflyta. Allt,efter som vattnet
längre eller kortare tid varit i beröring med sitt
steniga underlag, har det upptagit mer eller mindre
af dess lösliga beståndsdelar. Mineralens natur
måste tydligtvis tillåta detta, d. v. s. de måste
innehålla föreningar, som kunna lösas af vatten.
Är detta fallet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
