Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tunlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola finna ett rättmätigt afseende. Men vid
byggandet af Semmeringbanan mötte alldeles ovanliga
hinder. En lång tid förgick, innan en stam af dugliga
och pålitliga arbetare hann sammandragas i dessa
ogästvänliga trakter. Man fick sådana från Krain,
Italien och de tyska provinserna, och sålunda hade
småningom på den väldiga bergstocken högt öfver de
bebodda dalarna, bildat sig en koloni af långt ifrån
invandrade arbetare. Derutaf uppstod ett egendomligt
folklif bland dessa industrins nomader. I dessa högt
belägna ödemarker, der eljest endast gökens entoniga
sång eller roffågelns hesa skri, vallgossens
jodeltoner eller den oförvägne jägarens pipa hördes,
återgåfvo nu bergväggarnas ekon ofta folkmelodier
från vidt skilda trakter. När signalen till arbetet
gafs med klockan, drogo långa arbetarkolonner utför
de smala, slingrande gångstigarna ned i djupet. En
afdelning försvinner i tunlarna, medan en annan med
borr, mejsel, spett och hacka angriper en lodrät
bergmur och lösspränger väldiga block, som, sedan
de nedrullat, mottagas af italienska stenhuggare,
hvilka släthugga dem, hvarefter steiermarkska
formän lasta dem på sina kärror och forsla dem upp
ur dalen till det ställe, der de skola användas till
pelare och viadukter. Der resa sig ställningar öfver
ställningar med de växande pelarna och hvalfbågarna,
der surra dragmaskinernas linor, der knarra kärrorna,
på hvilka bygnadsmaterialen föras uppför ställningens
zigzaglinier.
Har Semmeringbanan än en stor mängd tunlar att
uppvisa, går dock jernvägen emellan dem långa sträckor
i öppen dag öfver berg och dal, genom klyftor och
pass. Nu skola vi deremot föra våra läsare till en
bana, som nästan uteslutande består af tunlar. Vi
mena en af de märkvärdigaste jernvägar, som hittills
blifvit bygda, den underjordiska jernbanan
i London, som i januari 1863 öppnades
för allmänna rörelsen. Banan, som har till syfte att
sammanbinda fyra af de vigtigaste bangårdarna på norra
Thamesstranden och är bygd af ingeniörerna J. Fowler
och Maon Johnson, böljar vid Great-Westernbanans
station och slutar i city. Hon har sex till sju
mellanstationer och ligger endast der, hvarest marken
eller de derpå uppförda bygnaderna kunde fås för
godt pris, i öppen dag; den allra största delen af
sin längd går hon deremot under jorden genom tunlar,
som upplysas af gas. Änd- och mellanstationernas
bangårdar med sina 209 fot långa och 10 fot breda
perronger äro bygda som stationer ofvan jord.
Banan följer med sina två spår öfver allt, der det
låtit sig göra, gatlinierna, men slingrar sig till
större delen på en sträcka af två tredjedels svensk
mil under jorden i kurvor, af hvilka en till och
med endast har 640 fots radie. Tunlarna, utförda i
elliptisk genomskärning, äro ungefär 30 fot breda
och 17, på många ställen 20 fot höga. Murverket är
uppfördt af sex 4 tum tjocka, med hydraulisk kalk och
på mycket fuktiga ställen med portlandscement murade
tegelstensskikt. Den största stigningen utgör ungefär
1 på 100 fot och det största djupet under jordytan
57 fot. God belysning och tillräcklig ventilation
saknas ej, och de nya lokomotiven, som sjelfva
förtära sin rök och ånga, ha visat sig fullkomligt
ändamålsenliga. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
