Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amerikas urinvånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A.
Bygnadsstilar hos folk med inåtvänd kultur.
Den allmänna karakteren hos alla dessa stilar består i
en viss ensidighet i formbildningen under öfvervägande
inflytelse af den omgifvande naturen; härjemte märkes
en viss ängslig likformighet i utförandet, ej sällan
förenad med otymplighet och en tydlig förkärlek
för något särskildt material, samt en ofta tygellös
fantasis herravälde Öfver förståndet. Redan förut ha
vi nämt, att man af vissa gemensamheter i form mellan
olika stilar skulle vilja sluta till ett ömsesidigt
inflytande, men att detta, åtminstone hittills, ej
faktiskt kunnat ådagaläggas. Denna skenbara frändskap
i form är måhända helt och hållet en nödvändig följd
af likartade yttre vilkor, sådana det geografiska
läget, den omgifvande naturen o. s. v. gestaltat dem.
Amerikas urinvånare. Det vestra halfklotets
folk ha ej, såsom de vida äldre asiatiska, någon
historia. Deras politiska och kulturhistoriska
utveckling har gått förbi utan att utöfva någon
varaktig inflytelse på andra folk; icke desto mindre
kan man uppvisa åtskilliga gradationer i deras
kultur, t. ex. i de nordamerikanska urinvånarnas
bygnader. Medan de redan nämda grafkullarna och
jordvallarna vid S:t Louis och Point-Creek ännu vitna
om en ganska låg bildningsgrad, kunna vi af ruinerna
i Ohio och Missouri sluta till ett mera utveckladt
kulturlif. Derpå häntyda framför allt befästningarna,
af ända till 740 fots längd och 640 fots bredd med
murar af omkring 13 fots höjd, nedtill 22 fot tjocka,
och med grafvar af 22 fots bredd eller ännu mera,
dels fortlöpande i långa räckor, dels fyrkantiga, dels
runda, ja, ofta liknande dem, som ännu för femtio år
sedan brukades å våra egna fästningar. Stenmurarna,
af betydlig längd och ofta 15–30 fots bredd, äro
merendels mycket låga och löpa vanligen jemsides,
två och två; ofta bilda de äfven koncentriska
kretsar och torde då hafva haft samma bestämmelse
som de britiska cromlechs. I figurer och inskrifter,
inhuggna å klippväggar, vilja vissa amerikanska lärda
se verk af feniciska underhandlare från tiden omkring
1800 år f. Kr.
Grafkullarna äro uppkastade af jord eller af
sammanhopad småsten. De i norden belägna äro 4–6 fot
höga, med 11–14 fots diameter; de i söder ha ofta
ända till 80–100 fots höjd och vid basen en bredd af
ända till 640 fot. Denna storlek, jemförd med det
noggrannare utförandet äfven af stenmurar o. d. i
de sydligare nejderna, häntyder på ett kulturens
framåtskridande från norr till söder.
Följa vi denna anvisning, finna vi i sjelfva
verket, att Centralamerikas urinvånare stodo på
en vida högre grad af odling. De egde en ganska
utbildad mytologi. Deras gudomligheter, merendels
personifierade stjernbilder, åtnjöto högtidlig dyrkan;
härtill kommo praktfulla likbegängelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
