- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel /
77

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tatuering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 70. Tatuerad höfding från ön S:t Christina.

Endast det offentliga erkännandet, men ännu ej
det egna medvetandet, skänker här handlingen dess
värde. Det är äfven denna råa uppfattning, som kommer
de indianska sprättarna att stoltsera med käppar,
hvilka med de i barken inskurna ringarna beteckna
antalet af de skönheter, som gifvit dem prof på
sin ömhet.

Det är således ej längre endast skönhetsbegrepp,
som bestämma valet af prydnader, utan som sådana
anses och användes nu mera allt, som kan tjena
till bevis på egarens makt eller rikedom. Allt,
som är nyttigt till något, kan äfven pryda, tänker
menniskan i detta kulturskede. Det är derför i
första rummet metallsaker, som äro egnade att reta
lystnaden. Barangaruerna hängde genast om halsen de
metkrokar och hakar, man gaf dem, och resande berätta
om eskimåkvinnor, som buro hanarna af gevärslås,
hvilka sannolikt genom någon förvexling af mitt och
ditt kommit i deras ego, fästa i kedjor af sälsenor
som prydnader på bröstet. Furierna voro ytterst
förtjusta öfver de tennsoldater, Spix och Martius
gåfvo dem, och buro dem som dyrbara prydnader. Detta
förefaller oss dock lättförklarligara än den
nordamerikanska indianhustruns bruk att infläta
pannskaft af lera i håret.

Men här, som i fråga om ädelstenarna, uppträder redan
föremålets sällsynthet som en af värdemätarna.

Man lär sig skilja de ädla metallerna från de andra,
och deras förekomst i gedigna klumpar underlättar
bearbetningen. Guld- och silfverspännen samt ringar
blifva derför äfven snart, der de kunna öfverkommas,
ansedda som någonting ytterst dyrbart, och ju flera
sådana en person kan bära på sig, desto präktigare
och ståtligare anser han sig äfven vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:15:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/1/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free