Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 76 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tatuering

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tatueringen mycket snart lade till grund för alla
sina mönster. Färdigheten i teckning befrämjades af
denna lagbundenhet, och fantasins uppfinningsförmåga
stegrades med svårigheternas öfvervinnande.

Maorierna på Nya Zeeland, hvilka i jemförelse med de
passiva papuas kunna kallas Söderhafvets aristokrati,
utsmycka sitt ansigte med sirligt svängda symmetriska
linier, hvilka, som fig. 69 visar, ej heller stöta
europeiska skönhetsbegrepp.


Fig. 69. Tatuerad maori på Nya Zeeland.

Ett verkligt mönster af uppfinningsrikedom och
behaglig teckning ger oss fig. 70, som föreställer en
höfding från ön S:t Christina. Vi se här, huru sinnet
för det symmetriska icke blott bestämt liniernas
och figurernas anordning på kroppen, utan äfven
gjort sig gällande vid utsirandet af den tunga,
af trä skurna stridsklubban, som höfdingen bär på
axeln. Konsten vänder sig äfven småningom till andra
förnödenhetsartiklar, hvilkas olika ändamål och
ämnen ge anledning till utbildning af olika
riktningar, och på detta sätt uppväxer ur kroppens
behof af betäckning ett väsentligt kulturelement.

Men på samma gång den ociviliserade målar sin kropp,
framträder redan tidigt lusten för främmande glänsande
saker, hvarmed han behänger hals och bröst, armar och
ben, eller som han inflätar i håret eller anbringar
på sina kläder, vapen och verktyg.

Boshmännen linda det fälda villebrådets våta tarmar
omkring handlofven eller smalbenet, der de hårdna till
hornringar. Sydamerikanska indianstammar hänga på
sig allt, som faller dem i smaken, men i synnerhet
de dödade djurens fjädrar, tassar, klor eller ögon
som tecken till sin skicklighet eller sitt mod.

Att hottentotten uppradar brokiga glänsande fjädrar,
snäckor, bär och dylikt på snören, hvilka han lindar
om bröst och hals, och att färgade glasperlor, som
i glans vida öfverstråla de vanliga prydnaderna, i de
inträngande främlingarnas händer blifva ett lockande
bytesmedel, allt detta är mycket naturligt. Men om
det i början endast är lusten för det glänsande,
som bestämmer valet, blifva naturligtvis hos krigiska
stammar troféerna, som beteckna segern öfver fiender,
snart mycket eftersträfvade prydnader. Det anseende,
en indiansk krigare åtnjuter hos vän och fiende,
rättar sig efter det antal skalper, han har hängande
vid sin gördel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>