Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berg- och jord-arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Länets östra del, emellan Fyris-ån och Roslagen eller
Stockholms län, företer deremot mera omvexling: utefter Fyris-ån,
alltifrån Håkansbo och Tannsjön, i dalens norra ända, ned
till Lagga-ån i Waxala och Dannemark, sträcker sig, efter
dalens östra sida, på en bredd af 1/3 och 1/2 mil, en rygg af
någon gång kalksten, men merendels hälleflinta, som, ehuru låg
och föga utmärkt, likväl fördelar länets nordöstra vattendrag
till Roslagen, och föranleder de sydöstra att, medelst en omväg
åt Funbo, kringgå den i Waxala och Dannemark, ända
mot Lagga socken, sig utvidgande ryggen, för att sedan genom
Funbo- eller Lagga-ån återkomma till Fyris-ån nära dess utlopp
i Dannemark. Uti denna rygg äro de grufvor belägna,
som gifva det verldsbekanta Dannemora-jernet. Öster om Flintryggen
återfinner man den röda graniten i Morkarla, Alunda,
Ekeby och Tuna socknars mera kuperade land; men i Kil,
Stafby, Rasbo och Funbo har man ett kullbeströdt gneissland,
med öppna dalar.»
»Ehuruväl fruktbarhetens aftagande inom granitbergena,
relativt till den öfriga berggrunden, är ögonskenlig, och dess
många sandfyllda trakter förblifva skogsland, så förekomma
likväl äfven derinom icke så obetydliga lerfyllda bassiner, som
jordbruket redan tillegnat sig; många äro dock ännu föga vidrörda,
af dem som i detta klimat, åtminstone med tiden, kunna
blifva försäkrade mot den frost, som gerna vill härflyta af granitbergens
benägenhet att innesluta underjordiska dess fördjupningar
befintliga vattensamlingar. Det öfriga landets fruktbarhet,
som uti de till stora slätter utplanerade dalbottnarne kring
Fyris-ån är så öfvervägande, härleder sig icke blott af en
fruktbarare berggrund, utan hufvudsakligen från den stora inundation,
som fordom egde rum, då enligt många efterlemnade
märken, Mälaren vid Stockholm och Södertelje var uppdämd till
mera än 100 fot öfver dess nuvarande vattenyta, och under
hvilken period dessa trakter erhöllo den fertila betäckning af
snäckblandad lera, som man ännu finner, af plogen orörd, vid
stränderna kring Fyris-ån nedom Upsala, och som i förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
