Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De glömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stålsätter individen och uppfostrar tidehvarfven. Det
glömda arbetet är lifvets fördolda sparkassa och
slutsumman af generationernas arf åt efterveriden.
Om minnet efter döden vore den enda trösten
och enda belöningen för ett lif af mödor och sorger,
för hvad ha då de myriader lefvat på hvilkas
okända grafvar efterlefvande likgiltigt trampa?
Arbetarens barn, måhända hans barnbarn, minnas honom
ännu; för fjerde slägtledet är han försvunnen.
Men, säger du, hans verk lefva qvar. Ja, de qvarlefva
i sina följder, efter ju intet menniskolif går
fullkomligt spårlöst förbi. Men dessa verk eller
följder ha för individen förlorat det personliga, som
skulle utgöra deras tröstande värde. Verkets odödlighet,
de verldsvisas tarfliga surrogat för en personlig
odödlighet, är endast ett bländverk, som eskamoterar
slägtet i individens ställe. Det är sant,
att personligheten vidhänger hvarje minne. Historien
omfattar allt i massor, och likväl är personligheten
dess lefvande själ. Folktraditionen söker
öfverallt personligheten och inristar dess bomärke i
alla tilldragelser eller föremål, som för den ha ett
värde. Men allt detta är tidens uppfattning, och
den döde står utom tiden.
Realismen skall icke triumfera öfver denna bekännelse,
hvilken utgår från den mest upphöjda
idealism, kristendomen. Ödmjukheten, sjelfförsakelsen,
icke den personliga äran, tillhöra kristendomen.
»Alla höjder skola förnedras och alla dalar upphöjda
varda».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
