Ett blad ur äldre Västgötalagen.
Katolska tiden
Öfversikt
Landskapslagarna äro i den form, hvari vi nu äga dem, nedskrifna under 1200- och 1300-talen. De hade emellertid länge muntligen fortplantats -- antagligen för bättre minnes skull affattade på vers (allitteration) --, innan de upptecknades i skrift, och de nu kända uppteckningarna äro ingalunda de äldsta. Landskapslagarna sträcka ju rent af sina rötter in i hednatiden. De innehålla en mängd ovärderliga upplysningar för kännedomen af fornsvenskarnes skaplynne, seder och samhällsskick. De äro uttryck för den germanska folkandans, särskildt den nordiskt germanskas, uppfattning af lag och rätt och vittna om den provinsiella själfständighet, som landskapen hade, ehuruväl lagarna i sin nuvarande form just upptecknades vid den tid, då landskapsbegreppet var på väg att gifva vika för riksbegreppet. Deras språk är kraftigt och bär en något mera ålderdomlig prägel, än som tillhör den tid, då lagarna nedskrefvos.
Ett blad ur äldre Västgötalagen.
Den äldre Västgötalagen är den märkligaste och äldsta af dem alla; den redigerades under förra hälften af 1200-talet af lagman Eskil, Sturlesons samtida och gästvän. Vidare må nämnas Upplandslagen (stadfäst 1296), Östgötalagen och Gutalagen. (Den danska Skånelagen är från slutet af 1100.)
De öfriga landskapslagarna tillhöra 1300-talet.
Magnus Eriksons landslag (omkr. 1350) är uttryck för riksenheten och konungamaktens utvidgade betydelse.
Um styrilsi kununga ok höfÞinga (om konunga- och höfdingastyrelse) utgör ett sammandrag af medeltidens stats- och samhällslära och innehåller tillika en mängd lefnadsregler och umgängesråd. Skriften är hufvudsakligen en fri bearbetning af ett berömdt utländskt arbete och utmärker sig för manlig världsåskådning och sundt omdöme, hvartill kommer stilens osmyckade värdighet. Den härrör från början af 1300-talet.
b) Religiös litteratur
c) Historisk litteratur
d) Poetisk litteratur
