Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg - Ann' Charlotte Leffler - Viktoria Benedictsson - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strindbergs författarskap är i hög grad ojämnt; mäktigt i
ansatsen, saknar det ej sällan ihärdighetens styrka; han besitter
stora naturgåfvor, känsligt natursinne, utomordentlig
skildringskraft, en gäckande, stundom grofkornig kvickhet, en ursprunglig,
liffull stil och sällsynt språkbildande förmåga, ehuru han stundom
sänker sig till slangord, men dessa gåfvor motsvaras icke af
konstnärlig genomarbetning eller helgjutenhet; hans författarskap saknar
karaktärsfast hållning och kastas mellan motsatta åskådningar, som
ofta utmynna i paradoxmakeri. Han är en revolutionär ande, hos
hvilken tviflet och trotset tidigt kommo till uttryck, ehuru han
senare »tviflat på sitt eget tvifvel»; man återfinner hos honom
släktskapsdrag med Rousseau, Thorild och Almqvist.
Ann’ Charlotte Leffler (född 1849, först fru Edgren, sedan
hertiginna af Cajanello, † 1892) intog en rangplats inom 1880-talets
litteratur med sina verklighetstrogna noveller och romaner, samlade
under den gemensamma titeln Ur lifvet, äfvensom med enstaka
talangfullt skrifna nutidsdramer, hvilka ofta rikta sin tendens emot
samhällets fördomar (Älfvan, Sanna kvinnor). Hennes
skriftställeri utmärker sig för ärlig öfvertygelsetrohet och en välgörande
klarhet och enkelhet i framställningen. Högst når hon i de
noveller, där hon skildrar lifvets små förhållanden med fint sinne
för de skiftande nyanserna. (Exempel: Gusten får pastoratet.)
Yiktoria Benedictsson (född Bruzelius 1850, † 1888),
signaturen »Ernst Ahlgren», utmärkte sig såsom skildrare af lifvet å
Skånes landsbygd i ett antal smärre berättelser (Från Skåne,
Folklif m. fl.), som röjde skarp och känslig observationsförmåga,
en behaglig framställningsform och ej sällan humoristisk
uppfattning. Hon författade äfven ett par större romaner. En del
af hennes efterlämnade utkast till berättelser och dramer har
efter hennes död utförts af Axel Lundegård (född 1861), som äfven
framträdt med egna romaner (däribland den välskrifna Titania).
Gustaf af Geijerstam (född 1858) framträdde såsom ifrig
förkämpe för den starkt realistiska novellen och romanen och
lämnade bl. a. värdefulla psykologiska skildringar ur allmogelifvet,
yppande blick och känsla för lifvets styfbarn (Fattigt folk,
Kronofogdens berättelser); skref dessutom flera framgångsrikt
uppförda lustspel. – Senare vände han sig mera från den yttre världen
och lodade vissa mystiska själsstämningar, såsom aningar,
hallucinationer o. d. (Medusas hufvud m. fl.). – Hemmets fröjder,
äktenskapets brytningar, familjelifvets sorger har han vidare skildrat
i flera berättelser, bland hvilka må nämnas den humoristiska
Mina pojkar samt framför allt den känslofulla, gripande Boken
om lille bror med dess innerliga framställning af ett äktenskapligt
samlif, en bok som funnit vidsträckt spridning äfven i utlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
