Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg. De senaste årtiondenas vittra författare. Realism - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 TILLÄGG.
romantik; hos flera författare var denna realistiska
strömning förenad med en gisslande samhällssatir och därmed
sammanhängande revolutionärt kynne.
Den snillrikaste men tillika mest vidtgående
målsmannen för denna riktning är Aug-ust Strindberg (född
1849).
Efter att hafva utgifvit några smärre dramatiska och novellistiska
försök väckte Strindberg den litterära världens uppmärksamhet genom
sitt flera gånger omarbetade ungdomsdrama Mäster Olof (utgifvet
1878 i versifierad form, ursprungligen - 1872 - skrifvet på
prosa) med ämne från Olaus Petris lefnadshistoria, rikt på
originella uppslag och poetiska enskildheter, för öfrigt under
reformationstidens dräkt döljande moderna idéer och kraf. Kort
därefter vardt han känd i vidsträcktare kretsar genom sin bitande
kvicka samhällssatiriska roman: Röda rummet (1879) med dess
lefvande skepnader ur Stockholms litterära och artistiska värld.
Följde så de hänsynslösa satirer, som sammanfattats i Det nya riket
med dess bittra utfall åt olika håll, historiedramen Gillets
hemlighet m. fl., det kraftiga sorgespelet Fadern, ett af hans många
angrepp på kvinnokönet och dess emancipationskraf; de
förträffligt skrifna historiska novellerna Svenska öden och äfventyr,
däribland flera af hans bästa prosastycken; vidare novellsamlingar,
sådana som Giftas och de optimistiskt hållna Utopier i verkligheten
(hvari förekommer den vackra fredsnovellen Samvetskval);
skärgårdsromanen Hemsöborna - rik på humoristiska enskildheter -
och dess fortsättningar; dikter, bland hvilka Sömngångarnätter
äro särskildt märkliga - allt detta i växlande följd och under
växlande stämningar.
Efter att hafva utgifvit en del själfbiografiska böcker och
äfven upprepat sina äldre teorier i nya variationer genomgick
Strindberg en själslig kris; i arbeten af starkt subjektiv hållning
(Inferno o. a.) förirrade sig hans diktning in i själslifvets dunklaste
vrår och gjorde sig till tolk för mystiskt vidskepliga åskådningar -
härvid utöfvande en mäktig suggestion på läsarne. Från dessa
irrfärder har han återvändt till mera objektiva skildringar af
sam-tidslifvet, dock stundom med starkt fantastiska inslag (Brott och
brott m. fl.), och till skådespel med historiska ämnen, därvid han
likväl mycket fritt handskats så med händelser som med karaktärer.
Bäst har han lyckats i Gustaf Vasa, en bild af den resignerade
»landsfadern»; särskildt är första akten af utomordentlig dramatisk
kraft. I andra historiska stycken har han däremot grundligen
misslyckats. I Fagervik och Skamsund har Strindberg återvändt till
skildringar från skärgårdsbygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
