Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Vilhelm Gumælius - Det nya statsskickets tid (1809--1830). Omkring 1820 framträdde ... - Erik Johan Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Vilhelm Gumaelius (född 1789, kyrkoherde i Örebro, död
1877) sökte med den engelske författaren Walter Scott som
förebild gifva Sverige dess första fosterländsk-historiska roman Tord
Bonde (med ämne från fataliebrödernes dagar), hvars första del
mycket beundrades men som aldrig afslöts. Han stod fosforisterna
nära och utgaf en följd af år tidsskriften Svea, hvari de flesta
uppsalakrafterna samverkade.
—
Omkring 1820 framträdde flera skalder, som togo
intryck af de nya riktningarna:
Erik Johan Stagnelius (född 1793, död 1823) var till
sina anlag och sin åskådning utpräglad nyromantiker,
förenande med sin romantiska färgglöd klassisk
formskönhet. Han är en af de märkligaste företeelserna
bland vårt lands skalder; sjuklig och olycklig, föga känd
och skattad under lifstiden samt död vid helt unga år,
har han ändock lämnat efter sig en mängd i hög grad
ursprungliga och formfulländade dikter, som ställa honom
bland våra yppersta skaldesnillen. Hans skaldskap var
uttryck för en mystiskt filosofisk åskådning, fylld af
världssmärta och världsförakt. Jorden var för honom ett fängelse
för fallna andar, och vindens sus, källans sorl, fågelns
kvitter — allt detta en längtan hän emot ett öfverjordiskt,
en sorgeklagan öfver ett affall.
Det är hufvudsakligast i den lyriska diktkransen Liljor
i Saron, som skaldens trängtan att bryta jordelifvets bojor
uppenbarar sig, t. ex. i »Fången», »Suckarnas mystär»,
»Kreaturens suckan». Bland hans öfriga vemodsfulla
lyriska kväden må nämnas romansen Näcken (»Kvällens
guldmoln fästet kransa»). I dessa dikter är hans
skaldskap med rätta högt beundradt. Såsom epiker skref
Stagnelius bl. a. Vladimir den store (utgifvet anonymt 1817),
ett på hexametrar affattadt skaldestycke om den mäktige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
