Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANNA MARIA LENNGREN. 105
Det ofvan sagda gäller dock företrädesvis fru
Lenngren, sådan hon framträdde i sin fulla mognad, åren
närmast efter Gustafs död. Den ogifta Anna Maria Malmstedt
odlade olika vitterhetens grenar, öfversatte bland annat
en del operatexter, skref tillfällighetsdikter och ett episkt
poem i Creutz’ stil samt äfven flera satirer, hvilka antydde
hennes rätta område, t. ex. den märkliga Tekonseljen, däri
hon lifligt och kraftigt satiriserar öfver fruarnas
småskvaller och hushållsgnat. Hon försvarade under denna
tid tappert »kvinnokönets rätt till vittra öfningar och till
större utrymme för själens förmögenheter». Efter sitt
giftermål (1780) med dåvarande sekreteraren Lenngren,
medarbetare i Stockholmsposten, upphörde hon att skrifva
under namn men fortfor dock med sin diktning och
offentliggjorde en skara epigram, smärre satirer, lättare skämt
och sällskapsvisor, dels original, dels öfversättningar från
franska författare.
Så småningom - delvis under påverkan från den
samtida dansk-norska vitterheten och från mannens
umgängesvän Kellgren - utvecklar hon sig till den utmärkta
satiriska och idylliska skaldinna, som så högt beundrades.
Under de sista åtta åren af 1700-talet bringar
Stockholmsposten en efter annan af de förträffliga dikter, som skapat
hennes odödlighet, och fastän de meddelades utan namn,
blef det snart en offentlig hemlighet, att de härrörde
från fru Lenngren, »den forna mamsell Malmstedt», och den
gamle Gyllenborg bragte på Svenska akademiens
högtidsdag år 1797 en versifierad hyllning åt »näktergalen, som
fåfängt dolde sig i skuggan».
Bland hennes poem från denna tid märkas följande
med idyllisk tonklang: Pojkarne, Källan, Eklog, Slottet
och kojan, som skildrar lyckan i dalen i motsats till
stormen på höjderna, samt Den glada festen, i hvilken lämnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
