Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils von Rosenstein - Magnus Lehnberg - Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ROSENSTEIN. LEHNBERG. FRU LENNGREN. 103
Nils von Rosenstein (född 1752, kronprins Gustaf Adolfs lärare,
titulär landshöfding, statssekreterare, f 1824), Kellgrens
medhjälpare och förtrogne i striden för upplysningen, var en för sin
tid utmärkt prosastilist. Han utöfvade såsom Svenska akademiens
sekreterare, såsom främjare af upplysningsfilosofien samt äfven
genom sitt personligt välvilliga förhållande till de flesta af tidens
författare icke ringa inflytande på litteraturen. Tegnér kallade
honom »bandet uti sångens krans». Rosensteins för sin tid viktiga
populärfilosofiska arbete om Upplysningen utkom under Gustaf
Adolfs förmyndarregering och väckte då betänkligheter hos de
makthafvande.
Magnus Lehnberg (född 1758, f såsom biskop i Linköping
1808) är den förnämste målsmannen för tidens akademiska
vältalighet. Hans äreminnen utmärka sig mera för oratorisk prakt än
för historiskt värde, liksom hans predikningar, som utgåfvos först
efter hans död, mera äga förtjänsterna af klarhet och ädelhet i
formen än något synnerligt djup i framställningen af religionens
läror. Ett fromt och fördragsamt hjärta lyser dock öfverallt
igenom.
Till den akademiska kretsen kan ock räknas
»akademiens osynliga ledamot»
Anna Maria Lenngren (född Malmstedt 1755, gift
1780, f 1817). Fru Lenngren torde jämte Bellman vara
den bland våra äldre skalder, som bäst lyckats bevara sin
popularitet. Härtill bidrager såväl arten af de ämnen
hon behandlar, hvilka i allmänhet ligga inom det
hvardagliga lifvets område, som framför allt hennes
mästerliga och i hög grad originella framställningsgåfva. I
en invokation till skaldeguden bönfaller hon, att han måtte
skänka henne:
tonen egentlig för koja och slott,
klarhet och sanning,
och hon har därmed kännetecknat arten af sin diktning.
Hon representerar upplysningstidens bästa sidor: klarhet
och vett, parade med ett gladt lynne och ett godt
hjärtelag. Man finner i hennes skaldskap det goda hemmets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
