Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 21. 21 maj 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 21
SVENSK LÄRARETIDNING
495
djupare religiös inlevelse samtidigt som de
unga oförskyllt utsättas för nog så starka
påfrestningar och slitningar mellan krafter, som
äro dem övermäktiga.
Jag vill till sist endast säga, att jag är
glad åt att ifrågavarande motioner kommit
till och ställts under debatt. Skulle riksdagen
nu omedelbart icke vilja gå med på några
förändringar, så kommer helt visst denna
viktiga fråga att falla framåt.
Ur Stockholmstidningen låna vi
slutligen ett uttalande av läroverkslektorn
teol. dr O. H. W. Wijkmark:
Att det skulle vara något dogmatiskt
förbundet med morgonbönen, har jag aldrig
kunnat tänka mig. Såvitt jag vet, har jag aldrig
hört talas om någon kristendomslärare som
använt morgonbönen till dogmatiska
utläggningar. De frågor som behandlas ha oftast
en praktisk inriktning. Man tar ett bibelord
eller en psalmvers och med utgångspunkt
därifrån söker man vädja till elevernas
kamratkänsla, sinne för fair play o. d. Sånt
förstå de, och sånt intresserar* dem. Det blir
ingen dogmatik i en dylik liten
uppbyggelse-stund.
Citatsamlingen visar, hur meningar
och erfarenheter växla. Här finnas
ämnen för ändlösa strider. Lavinen sattes
i gång genom olycksbeslutet den 6
december 1929.
Skolan måste hållas fri från politik!
Stockholms arbetarkommun har begärt
att för demonstrationsmöte få använda
Norra latinläroverkets lekplan. Eektor
har avslagit, och skolöverstyrelsen har
givit rektor rätt. I anledning härav
skriver i den liberala landsortspressen
märket R-s-s bl. a.
Det går nog an att säga, att man ingalunda
vill politisera skolan. Men begriper man då
icke, att om skolgårdar upplåtars för
demonstrationsmöten, så lär det väl vara omöjligt
att avstänga skolbarnen, vana att där även
på ledigheten ha sina lekar, från att - om
ej för annat så av nyfikenhet, gå dit och höra
vad det är fråga om. Och så är karusellen i
gång, det låter sig ej hindras. Snart äro
skolklasserna uppdelade i olika politiska partier:
bolsjevikerna bli icke ensamma om
»pionjärkårer» . . . Tanken är tillräckligt
avskräckande. Tendensen går åt ett håll, som det gäller
att se upp för i tid, detta icke blott i
Stockholm, utan runt om i landet.
Skolan måste hållas fri från politik.
Kravet har rests, att skolan skall
hållas fri från partipolitisk agitation. Det
kravet har säkerligen alla förnuftiga
lärares istöd. Förhållanden kunna
naturligtvis finnas, då skolan i en bygd
erbjuder befolkningen den enda möjliga
samlingslokalen. I så fall är det rimligt, att
den på fritid - och då fullständigt
opartiskt - får tjäna ett medborgerligt
behov. Men ingen lär rättvisligen kunna
påstå, att ett sådant nödläge föreligger i
här åsyftade fall.
Fortsättningsskolans genombrott. I
Skånska Dagbladet (bf) läsa vi följande
i samband med den i dagarna förrättade
avslutningen av fortsättningsskolorna i
Malmö:
Fortsättningsskolan har nu så att säga
kämpat sig igenom de första svåra åren och vun-
nit en fast plats i allmänhetens förtroende.
Man har så småningom kommit från den
missuppfattningen att fortsättningsskolan skulle
utgöra ett hinder för eleverna i deras dagliga
arbete. Därom vittnar kanske först och främst
den omständigheten att av skolans omkring
2,500 elever praktiskt taget ingen är
arbetslös. Arbetsgivarna själva vända sig vid behov
av arbetskraft till skolans rektor, Edvard
Martner, som f. n. ligger inne med flera
ansökningar efter skolans elever.
I icke ringa grad får man nog tillskriva de
årligen förekommande utställningarna av
skolans arbeten förtjänsten av denna förändrade
sinnesstämning. Här ha isåväl föräldrar som
arbetsgivare ett utomordentligt gott tillfälle
att förvissa sig om, att arbetet i
fortsättningsskolan enbart är av godo. Årets utställning
–––––-omfattar ––––fem
utställningar arbeten från skolans alla såväl manliga
som kvinnliga avdelningar och man
måste förvånas över de goda resultat som
uppnåtts under den relativt korta tiden. Den
elektrotekniska avdelningen har förfärdigat
elektriska värmeapparater, strykjärn, värme- och
kokplattor, brödroster samt elektriska- och
ringledningsinstallationer. Inom
järnmanufak-turbranschen ha eleverna gjort amplar,
bordlampor, hänglampor, ljusstakar, lampetter,
rökställ m. m.–––––-Flickorna ha
konserverat frukt- och grönsaker, bakat allehanda
kakor, lagat korv och sytt klänningar,
linnearbeten och hela babyutstyrslar. Dessutom
förekommer undervisning i statskunskap,
bokföring etc.
Utställningen som helhet ger ett klart
besked om att det arbetas intensivt och på vissa
håll är intresset, enligt vad rektor Martner
upplyste, <så stort att eleverna begagna sig
av tillåtelsen att arbeta extra i den mån
utrymmet i andra avdelningen så medger.
Tidningen innehåller avbildningar av
en hel del utomordentligt vackra
elevarbeten.
Fortsättningsskolan i Malmö är som
bekant tvåårig och byggd på 7-årig
folkskola. Ännu för några få år sedan var
tidningen en av skolornas värsta
vedersakare. Det är glädjande att se, att
tidningen omsider ändrat mening.
Det är f. ö. inte endast Malmö, som. på
detta sättet segrat inför en avogt sinnad
opinion. Många hundra tidningsnotiser
från alla landets delar ha under denna
vår vittnat om genombrottet. På flera
håll - nu senast i Halmstad, Göteborg
m. fi. platser - ha utställningar av
elevarbeten föranlett de amplaste vitsord
från pressens sida.
Första kammarens beslut i
katekes-frågan har föranlett åtskilliga
uttalanden i pressen. Till ett följande
nummer spara vi en översikt över
desamma. Men ett par, som kommit
omedelbart efter frågans avgörande, och
som äro representativa för olika
meningsriktningar, återgiva vi här nedan:
Svenska Morgonbladet (fr) skriver
sålunda:
Första kammaren avslog i går motionen,
men genom att antaga den frisinnade
reservationen i ärendet underströk den sina
allvarliga betänkligheter gent emot den
Lindskogska ukasen i och för sig.
Intresset knöt sig främst till
meningsutbytet mellan hr Rydén och statsrådet
Lindskog. Den förre, vilken som redaktör för
Svensk Läraretidning väl borde känna
stämningen ute i landet, förklarade sig ganska
säker på, att nya upprivande strider vore
att vänta redan under de närmaste
månaderna i hundratals distrikt, då kursplanerna
för nästa läsår skola uppgöras. Redan ha,
påvisade tal., skarpa meningsutbyten ägt
rum inom vissa skolråd, där katekesivrarna
med ytterst knapp majoritet efter
timslånga, hetsiga debatter genomdrivit sina
krav, och dessa fejder måste komma,
betonade tal., mycket ont åstad.
Kammarmajoriteten ställde sig ej bakom
de lovord åt hr Lindskog, som slösades på
honom från högerhåll. Tvärtom ligger nog
saken :så till, att i händelse den Lindskosrska
reformen i verkligheten leder till de strider
och slitningar inom skoldistrikten, som man
nu på många håll befarar, är riksdagen redo
att nästa år göra processen kort med
densamma.
Nu går ärendet om katekesen ut till
skoldistrikten i landet. Mycket beror på hur
.skolråden, folkskolinspektörerna,
domkapitlen och i sista hand skolöverstyrelsen
komma att tolka den nya, mycket elastiska
katekesförordningen, och om de i insikt om det
ömtåliga läget gå fram med hänsynstagande
även till minoriteternas önskemål. Helt visst
vore det lyckligt, om vederbörande ålade sig
all möjlig moderation. Skulle farhågorna för
nya häftiga katekesstrider visa sig
överdrivna, vore detta en god sak, vartill alla sanna
kristendomsvänner ha anledning att som en
man medverka.
Dagens Nyheter (1) skriver bl. a.:
När första kammaren betecknat
katekeskungörelsen som »synnerligen svagt
motiverad» och »i det hela opåkallad», så ligger
jämför Isen med en bakläxa nära till hands.
Det talas vidare om »tvetydighet» - en
egenskap som ej brukar anses rekommenderande
för en regeringsförordning. Man fruktar
»stridiga meningar rörande tillämpningen».
Med utnyttjande av de erfarenheter man
redan gjort har man emellertid full rätt att
gå ett stycke längre och påstå att denna
farhåga blivit till visshet. Tolkningarna av
katekesbeslutet äro ungefär lika många som
uttolkarna. Hr Lindskog har själv bidragit
med en serie olika versioner - den ena
smidigare, tan j bar ar e och finurligare än den
andra. Någon auktoritativ utläggning av
texten vill han inte ge. Han ser helst att han
slipper ifrån att avfatta en handledning som
mo j l’gen skulle kännas en smula obekväm
av vissa nitiska anhängare av
katekesutan-läsningen, vilkas uppfattning han inte delar,
men å andra sidan inte Önskar öppet ogilla.
Rakryggat - eller hur?
Ecklesiastikministern gjorde för egen del anspråk på
hedersnamnet. Om hr Lindskogs rykte kommer att
i någon mån avvika från denna
Självkaraktäristik, så torde det bland annat bero
därpå att hans tillvägagångssätt i hög grad
påminner om den olyckliga form av
styrelseutövning man brukar kalla ansvarsdivision.
Att överlåta på lokala opinioner och
lägre myndigheter att avgöra tvistiga och
ömtåliga principfrågor, som eljest behandlats
som riksangelägenheter, utgör knappast ett
framsteg. Folkskollärarkåren har ju också
med stor enstämmighet betackat sig för
uppgiften. Den är nog väl förtjänt av de höga
vitsord den erhöll under
förstakammardebat-ten, men den känner sin svaghet. Den är på
många håll starkt beroende av skolråden.
De förhållningsorder som dessa utfärda måste
skollärarna på orten följa, för så vitt de icke
vilja riskera en hel del obehag. Följden
blir att frågan om katekesutanläsningen
utvecklas till ett stridsämne inom
församlingarna, ett ärende om vilket det kommer att
agiteras och voteras, precis som om vilka
profana och kommunalpolitiska ämnen som
helst,
Vi hänvisa i övrigt till den ledande
artikeln å annat ställe i Svensk
Läraretidning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
