Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 29
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här for denna avdelning lämpade inlägg ay medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Något om urvalet av folkskolans studiebegåvningar.
Bottenskolereformen av ar 1927 har gjort urvalet av folkskolans studiebegåvningar till ett aktuellt problem, inte minst för folkskolans lärare. Vi ha genom reformen i viss man fått en medbestämmanderätt vid urvalet av elever till de skolor, som bygga på ’folkskolan, dels genom folkskolebetygets ökade betydelse och dels genom bestämmelsen om samverkan mellan folkskolans och läroverkens lärare.
Som bekant behöva de elever, vilka övergå från folkskolans huvudformer, endast pröva i räkning med geometri och modersmålet. I de övriga ämnena gäller det betyg, eleven erhållit från folkskolan. För att man överhuvudtaget skall kunna jämföra betygen från de olika skolorna, skall varje betyg åtföljas av en tablå över den totala betygsställningen i klassen. Därigenom erhålles emellertid ej någon tillräckligt säker grund för bedömandet av de olika eleverna. Klassernas lärjungematerial kan ur begåvningssynpunkt vara mycket olika, även om betygstablåerna visa stor överensstämmelse. Vidare äro en elevs prestationer inom en klass i hög grad beroende av yttre förhållanden, t. ex. hälsotillstånd, förhållanden i hemmet, privatläsning utanför folkskolans undervisning m. m., vilket allt gör, att ett betyg kan vara oerhört missvisande, även om det åtföljes av en betygsöversikt. Man har också förordat, att folkskolläraren skulle låta en statistik över t. ex. barnets prestationer under det senaste årets provräkningar och rättskrivningar medfölja betyget. Ja, man skulle t. o. m. kunna medtaga uppsatser och exempel på provräkningar och övriga prov för att ytterligare styrka betyget. Allt detta ar onekligen ett stort framsteg i förhållande till tidigare intagning av elever i våra läroverk, då folkskolebetyget endast följde med »för formens skull», och det egentliga avgörandet skedde under prövningar, som varade ett fåtal timmar. Men vi få ’komma ihåg, att betyg över ådagalagda goda prestationer ej ar en garanti för att studieanlag förefinnes. Vad avse vi då med studieanlag? Man brukar ofta sätta likhetstecken mellan studieanlag och intelligens. Detta ar i högsta grad oriktigt. Intelligens ar onekligen en betingelse för studieanlag, men studieanlag innefattar något mera. Däri ingår även en viljans uthållighet och fasthet och ett starkt intresse för ett visst eller flera kunskapsområden, eller med andra ord egenskaper, som höra till känslo- och vii-jelivet och ej endast ’förståndslivet.
De, som genomfört 1927 års skolreform, ha ej heller endast nöjt sig med betyg från folkskolan och inträdesprövningar som grund för urval av elever till de högre skolorna. Som jag förut nämnde, förekommer den viktiga bestämmelsen i 1927 års skolbeslut, att samverkan skall ske mellan avlämnande och mottagande lärare. Folkskolans lärare lämnas därigenom
tillfälle att 1) giva upplysningar om barnen, 2) redogöra iför genomgångna kurser, undervisningsmetoder, ange normerna för betygssättning o. s. v. Under de två gångna läsåren har denna samverkan ordnats sa, att ett personligt sammanträffande ägt rum. Emellertid förefaller det mig, att denna samverkan, när det gäller den ovannämnda första punkten, varit föga givande. På många hall torde det vara sa, att folkskolans lärare fälla ett allmänt omdöme om eleven angående dennes lämplighet för den högre skolundervisningen, ett omdöme, som läroverkens lärare i bästa fall anteckna, men därvid stannar det. .Större framgång har säkert denna samverkan, när det gäller att ge besked om kurser och undervisningsmetoder i folkskolan. Emellertid bör denna samverkan ordnas sa, att läraren verkligen lämnas tillfälle att ge en ingående karaktäristik av de inträdessökande eleverna, och de omdömen läraren ger om eleven skola läggas till grund för urvalet.
En sådan karaktäristik tror jag kan möjliggöras genom att läraren systematiskt iakttager sina lärjungar och antecknar sina iakttagelser på ett s. k. iakttagelseschema. Ett sådant iakttagelseschema har uppgjorts av den tyske psykologen Stern. Detta schema innehåller jämte en del frågor rörande barnens hemförhållanden och skolprestationer en hel serie frågor angående lärjungarnas psykiska egenskaper. Jag skall inte gå in på det närmare utan endast upptaga några exempel ur det.
Tänkande:
a. Uppfattar barnet hastigt eller långsamt?
b. Framställer det ofta meningsfyllda frågor eller egna tankar?
c. Har det förmåga att redogöra för det huvudsakliga i ett last stycke?
d. Ar barnet i stånd till självkritik?
e. Kritiserar barnet kamraterna?
Ar~betsty$: *
a. Arbetar barnet raskt eller långsamt i jämförelse med jämnåriga?
b. Ar långsamheten att ’förklara genom noggrannhet"! arbetet, fördjupning i ämnet, oförmåga eller yttre defekter?
c. Beror det snabba arbetstempot på ytlighet eller barnets naturliga begåvning?
d. Äro arbetets tempo och kvalitet jämna eller växlande?
e. Vilket inflytande på arbetssättet medför tävlan inom klassen? Prov?
f. Ar barnet praktiskt eller opraktiskt?
Detta ar en del. Man får den uppfattningen när man läser igenom det hela, att läraren verkligen har fått en plan för sin iakttagelse av barnet. Det torde vara otvivelaktigt, att hans uppmärksamhet väckes för flera sidor hos barnet, an vad han förut lagt märke till. Han kan också säkrare bedöma barnets möjligheter, om han har vidgad kännedom om dess själsliv.
För de mottagande lärarna blir iakttagelseschemat av oerhört värde, då de få en val genomtänkt, utförlig skriftlig karaktäristik av barnet i stället for en muntlig sådan.
Det psykologiska iakttagelseschemat ar ett relativt nytt uppslag och ännu mycket omoget, men genom fördjupade erfarenheter skall det säkerligen en gång kunna förbättras. Jag hoppas, att skolöverstyrelsen, när den en gång skall fastställa mera fasta normer för inträdesprövningar till de högre skolorna, skall taga det under övervägande. Schemat bör emellertid inte få ersätta de nu stadgade sammankomsterna mellan mottagande och avlämnande lärare. Den muntliga överläggningen skall i stället komplettera den skriftliga karaktäristiken. Den mottagande skolans lärare få därvid möjlighet att erhålla upplysningar angående folkskollärarnas uppgifter i frågeschemat, och man kan säkerligen gå mera metodiskt tillväga, och samverkan blir mera givande, när man har en viss plan att gå efter. - Stor betydelse har schemat för de lärare, som bo långt ute på landsbygden och ej få tillfälle att övervara sammanträdet.
Skolkommissionen och de Skolsakkunniga ha även övervägt en annan form for urvalet, nämligen s. k. intelligensprövningar. De påpeka i sina utlåtanden, att sådana prövningar ägt rum i utlandet, bi. a. i Hamburg och Berlin. Emellertid anse kommissionen och de sakkunniga, att denna prövningsform dels ar iför litet utforskad och dels ar alltför ensidig. Man kan nämligen ej med dylika prövningar allsidigt belysa de personliga egenskaperna, som äro av avgörande betydelse för ett framgångsrikt stu- % diearbete. Å andra sidan bör man inte en gång för alla ifastlåsa vissa normer for urvalet utan lämna en möjlighet öppen att även använda sig av intelligensprövningar. Ja, man bör göra försök med intelligensprövningar vid inträdesproven till läroverken^ for att pröva deras tillförlitlighet. Men ännu ar det ej rådligt att betrakta dem annat an som förberedande försök. Vid dylika försök bor man icke sträva efter att t. ex. i likhet med Binet-Simon få ett ytterst litet antal tests, genom vilka intelligensen fort och lätt skulle kunna bestämnnas. Intelligens ar något alltför mångsidigt och djupgående ’for att kunna uppmätas med ett fåtal tests. I stället bör man undersöka de sidor av själslivet, vars goda utveckling anses nödvändig för barnets framtida studier. Sa gjorde Piorkowski, en be-rymd tysk psykolog, vid uppgörandet av begåvningsprov vid urval till »Berliner Begab-tenschulen». Han ’uppgjorde provserier för att undersöka 1) uppmärksamheten och koncentrationsförmågan, 2) minnet, 3) kombinationsförmågan, 4) begreppsbildningen, 5) omdömesförmågan. Här gäller det att iinna lämpliga prov för varje område, och man får ej undra på, att det blev ganska betänkliga brister, när de första provserierna utarbetades. De enskilda proven kunna ändras och förbättras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
