Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 28
De Geers karta över Sverige och författarens över Norge och Europa. På Europa-kartan och i synnerhet på Sverige-kartan ha inlagts även en del andra objekt, som inverka på eller bero av folkfördelningen, varigenom framställningen blivit" mer eller mindre syntetisk.
Oavsett intensiteten ar naturligtvis utbredningen i och för sig av ett eller fler objekt av största geografiska betydelse. Vilka kartor som helst, de må vara intensitet skärt or eller ej, visa ju i regel utbredningen av någon företeelse. Även de enklaste landkartor visa jämte läge även utsträckning. Speciella utbredningskartor äro t. ex. vanliga växt- och d j ur geografiska framställningar av vegetationsformer, växtslag eller djurarter. De förekomma som bekant i en hel del av de vanliga kartböckerna. Jonassons stora näringskarta utgör ett intressant exempel på utbrednings- eller regionskartor och belyser f. ö. åtskilligt av vad här ovan sagts om kartor. Utom näringsområden visar den mycket annat, som står i samband med näringsförhållanden, och ar alltså syntetisk, och den utförliga teckenförklaringen blir med kartans hjälp en liten näringsgeografi, illustrerande vad som sades i början av denna uppsats, att mycket kan uttryckas i en kort text, då den har en lämplig karta att hänvisa till.
Alltnog: kartorna tjäna ej blott den direkta geografiundervisningen, de ge, lämpligt utförda, anledning till självständigt tänkande och eget arbete.
Att kartintresset under senare ar har spritts inom vida kretsar, kan geografen anteckna som en glädjande iakttagelse. Förutom skolatlasen förekomma ofta i hemmen även andra kartor, först och främst över den egna trakten, samt större eller mindre karthandböcker över landet eller jorden. Bland större dylika ha vi den bekanta Nordisk världs-atlas med sin intressanta samling av specialkartor. Billigare väggkartor, som visa något mer eller något annat an skolkartboken, kunna fylla en plats i arbetsrummet, och en karta, vackert utförd, utgör även en ögonfägnad. För skolorna tillhöra väggkartorna den viktigare inredningen, och nu förekomma sa måliga dylika av skilda slag, att var och en lärare kan få sitt speciella intresse . tillgodosett. Allt som allt, i vilken form som helst ar en god karta en rik kunskapskälla for den, som kan och vill studera dess sprak, och som vill ägna den ett mera ingående studium an blott en snabb blick. Och vi kunna med tillfredsställelse tänka på att svensk kartografi har god klang långt utanför vårt lands egna gränser.
Anmälan om ändrad adress för tidningens postbefordran skall göras å närmaste postanstalt, varifrån tidningen distribueras till abonnenten, och ej direkt till var expedition.
När läroverkslärarna själva inrätta läroverk.
Flera gånger ha vi haft anledning att i denna tidning återkomma, till det vilseledande slagordet om den på fullständig folkskola grundade fyrklassiga realskolan med treklassigt gymnasium såsom »den längre och sämre vägen». Vi ha alltid mötts med det primitiva resonemanget från läroverkshåll, att 6 + 4 + 3 ar l mer an 3 + 5 + 4 eller, som det nu heter, 4 + 4 + 4. Man lämnar helt å sido och vill inte höra på det faktum, att den »längre vägen» på olika sätt kan för enskilda lärjungar förkortas, under det att »den kortare» ar sådan, att knappt en fjärdedel av lärjungarna hinna fram till målet på den teoretiskt beräknade tiden, samt att ännu färre kunna göra det utan privatläsning och ferieläsning.
Vi ha också framhållit, att man i vissa enskilda läroverk, exempelvis Göteborgs högre samskola, fastställt den normala tiden för kursen till studentexamen till just det antal ar, som från samma håll fördömes såsom eri obefogat och obehövligt lång skoltid, samt att andra av läroverks- och universitetslärare grundade privatläroverk, såsom Lunds privata elementarläroverk, sedan många ar grundats på den 6-åriga folkskolan, och att man vetat att vid sådana skolor förkorta studietiden.
Vi ha nu ett nytt belägg för att läroverkslärare, som ha full frihet att välja, vilken organisationsform de vilja, likväl inrätta läroverk med den förkättrade studietiden 6 + 4 + 3 och stalla i utsikt, att denna studietid utan ändring av organisation kan förkortas med inte bara ett utan med flera ar.
Framför oss ligger ett prospekt från Hälsingborgs samläroverk med korrespondensmetod (realskola och gymnasium), en anstalt, som ar avsedd att öppnas innevarande ar av några läroverkslärare i Hälsingborg, och som skall ha rektor vid högre allmänna läroverket i samma stad till inspektor.
Skolans organisation, undervisningsplan m. m. framgå av följande kortfattade upplysningar i prospektet: Skolan förbereder till real- och studentexamen. Den har folkskolan till bottenskola och ar öppen for såväl kvinnlig som manlig ungdom. Undervisningen meddelas dels i skollokalerna på vanligt; sätt och dels individuellt pr korrespondens. Lärjungen kan få välja mellan tre olika linjer eller »vägar», som prospektet kallar dem: 1) en 6-veckors-kurs (vinter eller sommar) och i övrigt korrespondensundervisning, 2) två terminer å 11 veckors direkt Lindervisning i skolan och dessutom korrespondensundervisning, 3) två vanliga terminer i skolan. Undervisningsplanen följer i varje klass och ring de allmänna läroverkens med 4-årig realskola och 3-årigt gymnasium, således just den
skolform, som för ortodoxt läroverksfolk varit den värsta styggelsen. Och detta fastän Hälsingborgs högre allmänna läroverk har även 5-årig realskola och 4-årigt gymnasium, till vilket den nya skolan med hänsyn till övergång mellan de bägge skolorna lika väl kunnat anslutas.
Och vad mera ar, i sin motivering ha skolans grundläggare åberopat en hel del synpunkter, som vi sedan många ar framfört i kampen för den fullständiga bottenskolan. De hava exempelvis framhållit nödvändigheten av att för barn, som ej äro bosatta i läroverksstaden, minska den tid, under vilken de måste vistas där, för att såmedelst »nedbringa kostnaderna för lärjunges inackordering» och möjliggöra, att »föräldrar under väsentligt kortare tid nödgas lämna sina barn i främmande människors vård». De hava i likhet med oss betonat fördelen av undervisningens individualisering, sa att lärjungarna ej äro »tvungna att arbeta i samma takt» o. s. v.
Det sagda må vara nog. Det visar bland åtskilligt annat, att den swen-ningska oresonligheten, som allt för länge behärskat läroverkslärarna, håller på att vika for en mera fördomsfri och praktisk syn på skolproblemen.
Även ur andra synpunkter ar det tillämnade läroverksförsöket i Hälsingborg av intresse. Tanken på att kombinera muntlig undervisning med korrespondensundervisning för att tillgodogöra sig bägges fördelar och undvika bägges olägenheter har i vårt land veterligen tillämpats endast av Kooperativa förbundets studieavdelning. Men det vore givetvis av stort gagn att få den prövad vid någon skola med läroverkens kurser. Ar projektet möjligt att med framgång genomföra, blir en sådan skolform helt visst till stor välsignelse för många fattiga och avlägset boende begåvade barn.
Naturligtvis finns det i projektet ett och annat, som man kan ställa sig tveksam till, t. ex. planen på att använda »kortfattade» läroböcker. Men om dessa kompletteras med utförliga arbetsanvisningar, kunna nog olägenheterna av desamma undvikas.
De skolavgifter, som bestämts, synas ganska måttliga, då man besinnar, att skolan givetvis icke räknar med statsbidrag, och helst om man jämför dem med de avgifter, som upptagas av åtskilliga gamla privatskolor, vilka åtnjuta denna förmån.
Vi tillönska företagets ledare och lärare framgång både med hänsyn härtill, och framför allt emedan de fördomsfritt bygga sin läroanstalt på folkskolans breda grund, samt emedan skolan, såvitt vi förmå bedöma saken, bör kunna bli till gagn för många folkskolebarn, som eljest inte skulle bli i tillfälle att få den utbildning, som överensstämmer med deras anlag och begåvning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
