Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 25
SVENSK LÄRAKET1DNINQ.
511
nödgas jag nu ställa ett yrkande om bifall till utskottets hemställan under a) och b) men bifall till motionerna under c).
Dessa motioner innefatta, som kammaren kanske icke haft tillfälle att observera i denna tidiga timma, ett yrkande på att lärare vid landetingsseminarier också skulle komma i åtnjutande av en löneförbättring. Sedan ar 1921, då statsseminariernas lärare erhöllo löneförbättring, ha även landstingsseminariernas lärare beretts tillfällig löneförbättring och det var denna likställighet, som vi framhållit och påyrkat i vara motioner. Nu ar det emellertid sa, att denna sak hor i viss mån samman med den punkt, som kommer att föredragas efter den nu föredragna, och jag försäkrar, herr talman, att jag icke kommer att besvära kammaren med någon votering beträffande yrkandet under c).
Jag hemställer emellertid, att det matte göras särskild proposition på den punkten, och därför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan i momenten a) och b) och till motionerna i momentet c).
Herr Edberg (bf): Herr talman! Endast några få ord!
Jag vill endast säga till herr Anderson i Råstock, att jag yttrade de orden, att »arbetaren ar sin lön värd». Därmed har jag icke sagt, att j’ag tror, att herr Anderson i Rå-stock har ett sa ansträngande arbete, att man därför behöver gå till en löneförhöjning till herr Anderson i Råstock, om det skulle komma i fråga.
Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen framställde först propositioner beträffande mom. a) och b), nämligen dels på bifall till utskottets hemställan i nämnda moment, dels ock på avslag å såväl berörda hemställan söm k. m: ts förslag i ämnet; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Votering begärdes likväl av herr Olsson i Kullenbergstorp, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes samt anslogs:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i punkten 1) mom. a) och b) av utskottets förevarande utlåtande nr 122, röstar
Ja; Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren avslagit såväl utskottets berörda hemställan som k. m: ts förslag i ämnet.
Herr talmannen meddelade, att herr Svensson i Grönvik jämte 23 av kammarens ledamöter framställt skriftlig begäran om voteringens verkställande medelst namnupprop, vadan, sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen blivit ännu en gång uppläst, omröstning medelst namnupprop nu omedelbart företogs. Därvid avgåvos 112 ja och 64 nej, varjämte 18 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från att »rosta.-
Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan i förevarande moment.
Vilken skoltidning ar det, vars hjälp folkskolans och småskolans lärare och lärarinnor alltid kunna påräkna
vid värnandet av sin ratt,
sa långt denna nämligen står samman med skolans intressen f Jo, det ar
Svensk Läraretidning,
som aldrig dragit sig for att frimodigt, ehuru städse i ho v sam form, fora folk* och småskolans samt lärarkårens talan.
Last och återgivet.
Två praktiska reformer kallar tidningen Folket (s) de föreslagna åtgärderna för införandet av kyrkofullmäktige och for folkskolärendenas överflyttande på den borgerliga kommunen. Det har länge i vida kretsar av vårt folk f or ef nnnits ett starkt missnöje med det förhållandet, att församlingars och pastorats kyrkliga ärenden samt och synnerligen skola avgöras på stämma. Om möjligt har missnöjet varit ännu starkare däröver, att skolväsendet på landsbygden och i mindre städer legat under kyrkostämman.
Sa länge skall det väl inte dröja, förrän man i båda de anmärkta avseendena får en ändring till det bättre Inom ecklesiastikdepartementet ha lagförslag utarbetats, som gå ut på ett överflyttande av kyrkliga ärendens avgörande från stämman till fullmäktige, tillsatta efter samma grunder som kommunalfullmäktige. Vidare har uppgjorts förslag till lag om skolärendenas överflyttning från iden kyrkliga till den borgerliga kommunen. Förslaget utgör en omarbetning av den nu gällande lagen om folkskoleväsendet i vissa städer, varigenom den göres tillämplig även på landsbygden.
Om intet oförutsett inträffar böra myndigheternas yttranden över lagutkasten kunna vara färdiga i höst, och därefter ar det ingenting, som hindrar, att propositioner i ärendet förebringas 1930 års riksdag. Bara hr Lindskog och justitieministern våga förstås.
Vi ha ännu ej haft tillfälle att taga de utarbetade lagförslagen i skärskådande. Det ar att hoppas, att den mördande kritik, för vilken hr Karl Johan Ekmans kommittéförslag icke minst från S. A. F: s sida varit utsatt, rönt beaktande. I annat fall blir det »reformer» av det slag, att åtminstone folkskolevännerna i Sverige ha anledning att betacka sig därför.
Vår tid fordrar religionsfrihet för landets alla medborgare, skriver Karlstadstidningen (1) i en polemik mot domprostens avslutningstal vid Karlstads seminarium. En sådan fordran fanns inte förr; det ansågs då givet att alla skulle bekänna kyrkans lära och därför inövas i den allt ifrån den tidigaste barndomen. Sa ar det inte nu längre. Och det ar tydligen detta ändrade förhållande, som katekesens försvarare inte kunna eller vilja förstå.
Katekesen ar en av kyrkans bekännelseskrifter. Den inlär inte bara buden och bönen, utan även treenigheten, dopet och nattvarden såsom eviga sanningar. Men for mångfaldiga nutidsmänniskor äro defta dogmer endast uttryck för ett primitivt religiöst uppfatt-
ningssätt, som blott tack vare traditionens sega makt kan uppehållas mot den moderna vetenskapliga upplysningen. Det ar då en enkel konsekvens av religionsfrihetens genombrott i vart land, att dylika forntidslämningar inte längre drivas in i barnens minne och medvetande såsom obestridliga och ofelbara andliga verkligheter.
Kan det vara sa svårt att förstå det?
Vanligt enkelt sunt förstånd svarar nej, det ar inte alls svart.
Men det ar uppenbart något annat som ligger bakom hos de oförstående. Och detta kan inte vara något annat an den gamla kyrkliga maktlystnaden, ivern att bevara herraväldet över sjä-larne. Det motivet ar mycket begripligt, särskilt hos något äldre prästmän med pietet for det förgångna. Men det går inte längre att upprätthålla sådana anspråk. Katekesdebatterna i riksdagen för någon tid sedan visade tillräckligt hur landet ligger. Katekesens tid som skolbok ar förbi.
Och det säger sig självt att en enhetlig ordning måste rada över hela landet. Vart skulle det ta vägen, om det bleve ett stående stridsämne vid kyrkostämmorna huruvida katekesen skall läsas eller inte läsas i kommunernas skolor? Ena året majoritet för, andra året mot - det bleve den rena anarkien. Och religionsfriheten innebär för övrigt att ingens övertygelse far kränkas. Den förbjuder att en meningsriktning tvingar sin uppfattning på andra. -
Nej, kyrkan måste numer lära sig att nöja sig med katekesens bruk vid sin egen religionsundervisning, vid konfirmationen. De barn, vilkas föräldrar vilja att de skola »gå och läsa för prästen», komma då att vederbörligen inarbetas i -den kyrkliga dogmatiken. I vad man en sådan föräldrabestämmelse kränker barnens rätt ar en fråga för sig, i vilken emellertid för närvarande ingenting kan åtgöras. Men mer an detta har kyrkan numer inte under några förhållanden ratt att begära.
Den borde också, om den bättre för-stode tiden, vara belåten med den form av kristendomsundervisning, som låter barnen fritt tillägna sig bibelns centrala delar. Det ar kristendomens kärna; de olika kyrkornas och sekternas lärosatser äro endast hårda skal, som vuxit upp kring denna för att göra den svåråtkomlig.
De upplysta bland prästerna och statskyrkomännen förstå det mer an väl. Men det ar de okunniga och fanatiska, som vilja regera.
Anmälan om ändrad adress for tidningens postbefordran skall göras å närmaste postanstalt, varifrån tidningen distribueras till abonnenten, och ej direkt till var expedition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
