Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (898.) 15 mars 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 11
ning», å andra sidan åter dem, som
böra hafva »vetenskaplig förbildning».
Hvad de senare angår behöfver man,
enligt hans öfvertygelse, icke göra sig
några bekymmer. Dem bör man låta
»skötas på det bepröfvade sätt, som
man funnit säkrast leda till deras mål»
eller, med andra ord, just precis så,
som gossarne nu för tiden skötas i våra
allmänna läroverk. Gör man bara det,
så är vår högre, vetenskapliga kultur
väl försörjd - den saken, synes han
mena, är höjd öfver all diskussion.
Hvad som däremot, enligt hans åsikt,
ännu befinner sig på experimentets
stadium, det är huru man skall
undervisa 9-15 års barn för att bibringa
dem allmänt medborgerlig bildning, och
det är för att få detta utrönt, som han
i sin motion yrkar, att samtliga
fem-klassiga och därtill lämpliga treklassiga
allmänna läroverk och pedagogier samt
de lägre klasserna af några högre
allmänna läroverk måtte under några år
göras till »experimentalfält» för
utforskande af denna nya konst.
Som man häraf finner, är hr Sjövalls
motion i själfva verket endast en
gengångare af den vid förra årets riksdag
af lektor Enar Sahlin väckta om ett
»sexklassigt praktiskt försöksläroverk».
Den hvilar på samma
psykologiskt-pedagogiska grundtanke, nämligen att
9 års barn kunna och böra
predestineras för skilda studieriktningar, samt
att de olika skolarterna alltså icke böra
fortsätta hvarandra utan tvärtom redan
under barndomsåldern löpa vid sidan
af hvarandra.
Låt, heter det därför, den s. k. lärda skolan,
d. v. s. det allmänna läroverket, arbeta
fortfarande som hittills i den vetenskapliga
bildningens tjänst och detta från roten till toppen,
men låt den medborgerliga bildningen få sina
egna skolor och i dem meddelas också från
begynnelse- till afslutningsklassen!
I enlighet härmed yrkar motionären,
att man ändtligen måtte besluta sig för
att draga den pedagogiska
predestina-tions-dogmens yttersta konsekvenser
eller, såsom han själf uttrycker det,
»taga steget fullt ut genom att låta den
lärda bildningen behålla sina och gifva
den medborgerliga bildningen sina
särskilda skolor, hyllande den gamla
bepröfvade regeln: När hvar och en sin
syssla sköter., så går allt väl, ehvad
oss möter».
Nytt vin - fortsätter han - kräfver nya
flaskor, annars slås de gamla flaskorna sönder
och vinet spilles ut. Skänk hvardera
bildningen sina tör densamma afpassade former:
särskilda skolor, särskilda under visningsplaner,
särskilda läroböcker, särskilda metoder och
särskildt utbildade lärare!
Ja, detta är onekligen konsekvensen
af den tankegång, hvarpå hrr Sahlins
och Sjövalls motioner hvila. Hr Sahlin
gick endast - och från hans
principiella ståndpunkt med full rätt - ett
steg längre, enär han (med bortseende
naturligtvis från
folkundervisningsanstalterna, som ju icke alls tagas med i
räkningen) uppställer tre arter af bild-
ning: den »humanistiska», den lärdt j
reala och den medborgerliga. Vi veta !
icke, om hr Sjövalls åskådningssätt är
lika helgjutet, så att äfven han önskar
tre, »från roten till toppen» fullständiga
uppsättningar af skolor,
undervisningsplaner, läroböcker, metoder och
lärarekårer. Men äfven den dubbla
uppsättning, som han uttryckligen yrkar, är
ju respektingifvande nog.
Ej minst respektingifvande är den
af h ödom föreslagna organisationen,
ifall man betraktar den icke blott från
psykologiskt-pedagogisk synpunkt utan
äfven från ekonomisk.
Enligt hans motion skulle nämligen
vid »samtliga femklassiga och därtill
lämpliga treklassiga allmänna läroverk
och pedagogier» anordnas samma slags
afgångsexamen, som enligt professor
Carlsons motion skulle åläggas efter
genomgåendet af en med nedre sjette
klassen parallell afslutningsklass.
Underförutsättning att ingen af de nedersta
läroverksklasserna indrages, hvad
innebär detta? Jo, att samtliga uppräknade
läroverk utvidgas till sexklåssiga. I
främsta rummet skulle alHså våra
nuvarande 22 femklassiga läroverk tillökas
med en ny klass. För det andra skulle
äfven »småläroverken» på liknande sätt
tillökas: de 17 treklassiga läroverken
med hvardera 3 klasser, de 3
tvåklas-siga pedagogierna med hvardera 4
klasser och den enklassiga pedagogien med
5 klasser.
Nu säger visserligen motionären, att
det endast är »därtill lämpliga
treklassiga allmänna läroverk och pedagogier»,
som af en sådan utvidgning skulle
blifva delaktiga. Men förmodligen vill
han ’ej från de »lämpligas» antal
utrangera ens ett sådant läroverk som
t. ex. Trelleborgs med sina 39
lärjungar (hvaraf 16 i första, 13 i andra och
10 i tredje klassen), och i så fall blir
det väl knappast mer än det treklassiga
läroverket i Marstrand rned sina 14
elever och möjligen den tvåklassiga
pedagogien i Nora med sina 24 dito,
som han är grym nog att vilja offra.
I hr Sjövalls förslag. ingår ock, att
man borde »vid några af våra högre
allmänna läroverk omdana nederskolan»
på så sätt, att den af professor Carlson
påyrkade afgångsexamen där skulle
af-läggas. Detta förslag kan naturligtvis
icke innebära, att vid ifrågavarande
högre läroverk skulle inrättas en
praktisk afslutningsklass vid sidan af nedre
sjette. Ty mot en sådan anordning och
mot den grundtanke, hvarpå densamma
hvilar, är ju hela motionen riktad. För
öfrigt är ju tydligt, att en
afgångsexamen, afsedd för dem, som vid 15-16
års ålder ämna utgå i näringslifvet,
måste anses behöflig i alla sådana
samhällen, elär näringslifvet rör sig på ett
mera kraftigt sätt. Det torde därför
med stor sannolikhet kunna antagas,
att så godt "som alla våra
läroverksstäder (icke blott »några») skulle tycka
sig äga minst lika goda anspråk på
tillfälle till afläggande af en dylik
examen som Trelleborg, Engelholm eller
Simrishamn. Och i så fall blefve ju,
hvad de f ullständiga läroverken beträffar,
resultatet just detsamma,, som blifvit
af professor Carlson i hans motion
yrkadt.
Af hela tankegången framgår dock,
såsom redan är nämdt, att den reform,
som hr Sjövall med afseende på »några
af våra högre allmänna läroverk» vill
hafva genomförd, icke är deras
fullständigande med en afslutningsklass
utan tvärtom deras reducering till
sex-klassiga. Visligeil har han emellertid
aktat sig för att angifva hvilka
fullständiga läroverk han vill låta drabbas af
ifrågavarande reduktion.
Motionären förklarar sig visserligen
tro, att man genom att göra
fullständig boskillnad mellan de lärda
nio-klassiga och de medborgerliga
sexklas-siga skolorna skulle få lugn och rö på
läroverksområdet.
Först när så skett - utbrister han - skola
klagomålen efter hand tystna, ty först då har
hvar och en fått sitt, och roten till kifvet och
striden är uppryckt.
! Huru sangviniskt är icke detta!
| Skulle månne fäderna i Hudiksvall,
! Västervik, Strängnäs, Nyköping,
Lu-! leå och Visby tycka sig ha »fått
j sitt», om man förvandlade deras svagt
i besökta läroverk från lärda nioklassiga
j till medborgerliga sexklassiga? Eller
i skulle fäderna i städer med femklassiga
j eller treklassiga läroverk eller
pedago-I gier blifva belåtna, om man skänkte
! derå en medborgerlig afgångsexamen
i men samtidigt förmenade deras för
stu-| dier begåfvade söner det obehindrade
j fortskridandet till gymnasiet,
student-i examen och universitetet?
l Föräldrarnas och kommunernas
aii-I språk i läroverksfrågan kunna på två
! sätt tillfredsställas. Antingen måste man
\ gifva samtliga läroverks-orter en
full-j ständig uppsättning af de olika
läro-| verks-arterna (enligt lektor Sahlin tre,
| enligt rektor Sjö vall åtminstone två)
eller ock måste man låta de nuvarande
läroverkens nedre klasser vara
gemensamma och låta de olika
studieriktningarna skilja sig först på
gymnasial-stadiet.
Besynnerligt nog gifves det ännu
skolmän, som icke inse, att den senare
l utvägen är den ur
psykologisk-pédago-\ gisk synpunkt enda riktiga. Men att
; den ur ekonomisk och politisk synpunkt
\ är den för framtiden enda möjliga,
där-j om borde tankarna icke längre kunna
i vara delade.
En höjning af pensionsbeloppen
i folkskollärarnes änke- och pupillkassa
anses icke vara omöjlig i en framtid,
såsom synes af artikeln här ofvan.
Däremot har k. m:t ej velat vara med
om att höja de pensioner, hvilka
redan blifvit genom Pensionsbref
fastställda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
