Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - snus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snus, 1727: ’starckt hufvud-pulver
eller snus’ = da.; antingen deverbativt
av snusa el. ellips för äldre snustobak
1644 = ä. da. snustoback (med verbalt
första led; se f. ö. snusa). - I ä. nsv.
även uttryckt med snufva el. snuftobak
(se snuva). Bl. a. dessa synonymer
göra det högst osannolikt, att snus,
såsom ofta antages, egentl, är en
lågtysk form för ty. schnauze, snut, nos.
- I vissa dial. även näsatobak. -
Snusförnuftig, Aftonbl. 1841 (-het),
Dalin 1853 = da., väl till Ity. snus,
snut = boll. snoes, besl. med snut;
jfr till bildning o. betyd, näsvis; dock
folketymologiskt anslutet till snus,
varigenom ordet fått en anstrykning av
betyd, ’person med kälkborgerliga vyer’, j
Förr även snusförståndig t. ex.
Wingård 1846. - Snushane, numera föga
br., (ung) oförskämd glop, o. 1629:
snuss-haan, 1642: en ung snutzhan,
Chronan-der 1649: snusshane, Modée 1741 (1738):
snushane, o. i yngre tid t. ex. Blanche,
G. A. Adlersparre (Albano) Skizzer 2: 71
(1850), Dalin 1853 = no.-da. snushane,
som söker utforska andra (anslutet till
snuse, vädra), i ä. da.: skrävlare, Ity.
snushan, glop, höll. snoeshaan,
skrävlare, till mlt}r. snusse, snutse, snut (ett
lågty. lån från ty. schnauze), o. Ity. snus
ds., motsv. ty. schnauzhahn i samma
betyd, till schnauze’, enl. Grimms Wb.
urspr, namn på kalkonen, varav sedan
bildh: stolt o. skrytsam person. Jfr
under s l a d d e r h a n c. - S n u s m u m
-rik, värd., egentl.: person vars näsa är
snusig, sedan som nedsättande
beteckning i allm., sv. dial. även -momrik, med
samma avledn. som sv. dial. dumrik,
dum person, efter ty. dummerich; jfr
ty. wuterich, rasande person (ä. mhty,.
wuoterich 1100-t.), efter personn. såsom
Dietrich, Friedrich, Heinrich.
snusa, (särsk. under sömnen) draga
in luft genom näsan, vädra, 1665, jfr
ä. nsv. snus m., ljudlig andning
under-sömn, Messenius 1612 - da. snnse, Ity.
snusen, ä. höll. snoesen; av en
Ijudhär-mande rot snus (jfr snugga 2, snuva),
besl. med snor (av germ, *snuza-). Då
snusa i denna betyd, är allmänt spritt
i dial., torde det vara ovisst, om ordet
kan betraktas som lån från Ity. - I
betyd, ’draga upp snus i näsan’ (o. 1712
osv.) är det väl snarast utan vidare
identiskt med snusa i bet}rd. ’draga in luft
genom näsan’ o. snus i så fall bildat av
verbet, liksom eng. sbst. snuff av vb.
snuff (meng. snnffen), såvida sbst. snus
ej uppkommit genom ellips av snustobak
(med verbalt första led).
snusk, Lind 1749, f. ö. ovanligt i
litter. före 1850: Almqvist 1840 har
ordet inom citationstecken, jfr adj. snuskog
Serenius 1741; väl att sammanhålla med
snask o. snaskig; jfr även no. snusk
m., affall, lämningar, o. ä. sv. (t. ex.
1773), sv. dial., no. snuska, snoka,
vädra.
snut, Columbus 1674 m. fl.: snabel,
jfr fsv. snuta i snutofagher = ä. nsv.
snutefager Spegel 1685, snutfager, sv.
dial. snut o. snuta, motsv. no. snut, da.
smide, mlty. snute, meng. snule (eng.
snout), ty. schnauze (med z från
schneu-zen), alla i betyd.: nos, mule, trut o. d.;
med avljudsformen sv. dial. snöt, snut,
no. snota, snut, spets. Ordets spridning
i sv. o. no. dial. samt även avledn. snyte
(som ju dock kan vara en ung
analo-gisk avledning) o. ortnamnen Snyt an
o. fsv. Snytaby göra det troligt, att det
åtminstone delvis är inhemskt i riksspr.
Härledningen försvåras genom betyd,
’udde, framskjutande spets’ (i sv. o. no.
bygdemål). Säkerligen föreligger dock
här en sekundär betyd.-utveckling av
samma slag som i hals, näs osv., o.
snut- hör då till det germ. element snu-,
som ingår i snugga 2, snus, snuva
osv., jfr sv. dial. o. no. snota, vädra,
snusa, sv. dial. o. da. dial. snöt, no.
snott, ägs. gesnot n., snor (eng. snöt),
jämte (med annat bildningssätt) mlty.
snotte m. ds. (osv.), ävensom, med
annan dentalavledn., isl. snodra, snusa,
vädra, snydja ds. (med motsvarigheter
i 110.), S3’dt3^. dial. -schnud f., näsa o.
mun på djur, m. fl. Från ett sn u-
utgå även Ity. snus, höll. snoes (se
under snus), (med labialutvidgning) isl.
snop(p)a, nos, o. (med guttural) litau.
snukis, tryne, sydty. schnöuke, nos. -
Avledn.: snyte (se d. o.). - Liknande
betyd.-skiftningar ’snusa, snoka’ ~ ’mule,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
