Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. III. Andra sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(egentl. en gammal neutral adjektiv form) el. alla de neutrala formerna
på -t, -et, particip som prepos. o. konj. t. ex. oaktat, adverb som prepos.
t. ex. nära el. som konjunktioner t. ex. bara, blott (= om bara osv.),
då, efter, ehuru, (e)medan, innan (jfr fsv. innan Þæt at), när, varjämte
den ursprungliga interjektionsklassen mer el. mindre tillfälligt
förstärkts med representanter för allehanda ordklasser, t. ex. anamma,
bevars, bravo, herre gud!, himmel!, tusan osv.
En viss roll vid ordbildningen spelar hos oss såsom i andra
besläktade o. obesläktade språk[1] den s. k. ljudhärmningen (onomatopoesi i
inskränktare mening) i dels urgamla och dels jämförelsevis unga
ordskapelser, t. ex. (dels inhemska o. dels lånord) i djurnamn (i sht fågeln.),
ss. alfågel, bi, broms, fink (jfr det likbetydande men obesl. lat. fringilla),
gnoding, gris, humla, kaja, korp, kråka, pracka o. skrake (fågelnamn),
råka, siska, steglitsa, syrsa, test (fågeln.), uggla, uv, vaktel[2];
el. en del verb som beteckna ljud av olika slag, ss. braka, brumma,
bräka, bullra, böla, flissa, fnissa, fnittra, gny, gnägga, grymta, gråta,
gurgla, harkla, harska, hicka, huttra, jama, jollra, kackla, klicka, klinga,
klirra, knarra, knastra, knattra, knorra, knota, knätta, krasa, krossa,
kräkas (liksom dial. klökas), kurra, kuttra, kvittra, kväka, lalla, morra,
mumla, murra, muttra, pingla, pladdra, plaska, plumsa, porla, prassla,
puttra, rabbla, ramla, rapa[3], rossla, skorra, skramla, skratta, skrika,
skrocka, skryta (egentl.: larma o. d.), sladdra, smaska, smattra, snarka,
snattra, spotta (o. i art. spotta 1 anförda ord), surra, susa, tissla, vråla,
väsa osv.;
samt f. ö. ord från olika grupper, t. ex. fanfar (från fra.), krasch,
kyss o. puss, puka, trumma m. fl.
Vissa av de anförda orden (särsk. inom den första gruppen) äro
dock blott medelbart ’ljudhärmande’, i det att de avletts av verb el.
verbrötter med dylikt ursprung.
Somliga av dem ha f. ö., på grund av ljudutvecklingen, förlorat
mycket el. det mesta av sin ljudhärmande prägel t. ex. råka, vaktel.
Men åtskilliga finnas, där denna fullständigt försvunnit. Så är fallet med
t. ex. gråta, gök, hosta (men ieur. *kᵘ̯ās-), häger (ieur. *kraik-), mygg,
svänske (fågeln.), tjäder (jfr grek. tetrázō, kacklar), tärna (fågeln.) el. den
bl. a. i ramsvart kvarlevande gamla beteckningen för ’korp’, ram(m) (ieur.
stam *krop- el. *krobh-).
När ett ords onomatopoetiska karaktär fördunklats, ersättes det
ofta helt el. delvis av en ny ljudhärmande bildning. Så har det nyss
nämnda ramm långt efter den germanska ljudskridningen utbytts mot
korp (jfr även det obesläktade lat. corvus), det gamla gök mot ty. kukuck,
le (*hlahjan av ie. *klak-) mot skratta osv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
