Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.t. Geologi och mineralogi, af statsgeologien E. Erdmann, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA ODLINGEN.
(1787/1828) och S. Nilsson (1787/1883) och ännu mera genom
N. P. Angelin (1805/76), som indelade de svenska silurlagren efter
de i dem förekommande djurfossilen. Särskildt bemärkta såsom
paleontologer voro äfven G. Linnarsson (1841/81), B. Lundgren
(1843/97) och S. A. Tullberg (1852/86). Inom mineralogiens,
petrografien och gruffältsgeologiens områden voro på sin tid
A. Erdmann (1814/69) och A. Sjögren (1822/93) mycket verksamma.
Under de senaste decennierna hafva såväl geologien som paleontologien
hos oss varit stadda i oafbrutet framåtskridande; de siluriska,
rät-lias- och kritsystemens lagerföljder och fossila djur- och
växtlämningar studeras och beskrifvas, kvartarperiodens aflagringar
utforskas med städse stigande intresse och framgång, så att Sverige
inom denna gren af geologien i många afseenden gått i spetsen och
visat vägen för utländska forskare; vidare undersökas de eruptiva
bergarterna till sin mikroskopiska beskaffenhet, det gåtfulla
urberget och fjälltrakternas invecklade bergsbyggnad äro föremål för
undersökningar, vid våra universitet har geologien fått en fast och
framstående plats - med ett ord: den närvarande tiden företer ett
lif och ett intresse inom geologien, mineralogien och paleontologien,
till hvilka ingen föregående har att uppvisa någon motsvarighet. Inom
hvart och ett af dessa områden äger Sverige för närvarande forskare,
som genom sina resultatrika undersökningar vunnit världsrykte.
En till detta uppsving i hög grad bidragande yttre orsak har varit
upprättandet af statsinstitutionen »Sveriges geologiska undersökning»
(1858), genom hvilken en utförlig geologisk undersökning och
kartläggning af hela landet pågår. Organisatör och förste chef
för denna anstalt var A. Erdmann. Han efterträddes af O. Torell
(1828/1900), och sedan 1897 bekläder A. E. Törnebohm (f. 1838)
platsen. Å de från Sveriges geologiska undersökning utgifna
geologiska kartbladen (i skalorna l : 50,000 och l : 200,000)
åskådliggöras såväl de kvartära jordlagringarnas utbredning som de
olika bergarternas framträdande i dagen. Mera än 120,000 kvkm. inom
mellersta och södra Sverige äro på så sätt kartlagda samt dessutom
öfversiktskartor öfver flera län och landsdelar utarbetade.
Stiftandet af Geologiska föreningen i Stockholm (1871) och
utgifvandet af denna förenings tidskrift ha naturligtvis också i
hög grad bidragit till att öka det geologiska intresset, så ock
den tidskrift (Bulletin of the Geological Institution) som 1892
började utgifvas i Uppsala.
Af stor betydelse, särskildt för kunskapen om istiden i Skandinavien,
hafva vidare svenskarnes forskningar i polartrakterna varit. S. Loven
(1809/95) var den förste, som i vetenskapligt ändamål besökte
Spetsbergen, hvarvid äfven gjordes den viktiga upptäckten af
juraförste-ningar. Torell, föregångsmannen å glacialgeologiens
område, A. E. Nordenskiöld (f. 1832), den berömde mineralogen,
och A. G. Nathorst (f. 1850), den ryktbare växtpaleontologen,
hafva sedermera anordnat och ledt ett stort antal för geologiens
utveckling viktiga expeditioner till Norra ishafvets regioner.
Axel Erdmann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
