Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.3. Folklynne och sociala förhållanden - II.3.f. Bostäder, af stadsarkitekten F. Sundbärg, Landskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148
II. DET SVENSKA FOLKET.
Bostäder.
Klimatet gör det i Sverige till en af hufvudsynpunkterna vid
bostadens anordning att få denna tillräckligt varm. För detta
ändamål måste husen solidt uppföras och hvarje rum förses med
eldstad, hvartill i allmänhet användas kakelugnar. Mer eller
mindre oafvisligt anses också behofvet af dubbelfönster. Som dessa
omständigheter innebära ett jämförelsevis dyrbart byggnadssätt,
nödgas man i allmänhet inskränka rummens antal, medan man å andra
sidan vant sig vid relativt höga anspråk på deras storlek.
Oktorpsgården. (Skansens friluftsmuseum.)
Om man bortser från storstäderna äfvensom från enstaka förnämligare
hus, gäller om mängden af svenska bostäder, att de äro uppförda
och fortfarande mestadels uppföras af trä. Detta af ålder nyttjade
material viker endast långsamt för stenen. Af städerna är det närmast
de största äfvensom några efter brand nyuppförda, som uteslutande
eller hufvudsakligen bestå af stenhus. I de öfriga äro trähusen ännu
ojämförligt öfvervägande, om ock byggnadslagstiftningen i allmänhet
söker begränsa deras tillökning. På landsbygden, där detta hinder
är okändt, härskar träbyggandet mer eller mindre oinskränkt, ett
förhållande som framträder starkare, ju längre mot norr man kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
