Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Rättsväsendet och förvaltningen
- Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
assessorer och två kommissarier, samt kammarrevisionen en president och sex assessorer. Kammarkollegium erhöll ny instruktion den 16 Oktober 1723 och den 11 Oktober 1734, statskontoret den 26 Juni 1720, bergskollegium den 16 Oktober 1723 och kammarrevisionen den 26 Juni 1720. För landtmätarne utfärdades en instruktion den 20 April 1725 och en ny landtmätareförordning den 20 November 1766. I allmänhet var det nu reglementerandets och kollegialstyrelsens gyllene tid. Ärendena sköttes grundligt, men långsamt, och om man ofta klagade öfver det senare, hade man sällan anledning att klaga öfver brist i förra hänseendet.
Statshushållningen.
I afseende å statshushållningen följdes under frihetstiden två motsatta system: Mössornas, som företrädesvis gick ut på att i möjligaste mån inskränka statsutgifterna, betala statsskulden och i allmänhet iakttaga sträng och noggrann hushållning, samt Hattarnes, som företrädesvis afsåg beredandet af ökade inkomstkällor, men också ej skydde ny skuldsättning, för bestridande af de mer och mer ökade statsutgifterna. Det förra systemet följdes från 1719 till 1738, hvarefter Hattarne voro rådande till 1765, då Mössorna återkommo till väldet, men fingo redan 1769 åter vika för Hattarne.
Carl XII efterlemnade vid sin död en statsskuld af något öfver 64 millioner daler silfver mynt, motsvarande ungefär 86 millioner kronor efter nuvarande myntvärde. Alla besittningar utom det egentliga Sverige, äfven Finland, voro i fienders våld, landet utarmadt af ett adertonårigt krig samt nästan alla reda penningar försvunna och ersatta af ett nödmynt, med åsatt värde 96 gånger större än dess verkliga. Dessutom skulle utgifter beredas för krigets fortsättande och afslutande, för uppbyggande af nya gränsfästningar och nya örlogsfartyg, för anskaffande af understöd åt en stor mängd tjenstlöse embetsmän, åt plundrade eller ödelagda orter, åt flere Carl XII:s utländska anhängare och skyddslingar, med mera. Högst sällan har väl någon regering haft att vårda ett rikes hushållning under så svåra förhållanden, och att de män, som vid frihetstidens början öfvertogo ledningen af Sveriges styrelse, kunde, ehuru visserligen med anlitande af åtskilliga våldsamma utvägar, likväl på det hela lyckas häri, länder denna styrelse till högsta beröm, framför allt Arvid Horn, dess egentlige ledare, men också Sven Lagerberg, hvilken dels såsom president i statskontoret och dels såsom riksråd ledde statsverket på ett sätt, som tillskyndade honom de högsta loford både af landsmän och utländingar, samt presidenten i kammarkollegium Otto Reinhold Strömfelt, som likaledes gjorde sig högt förtjent om ledningen af den del utaf statshushållningen, som tillhörde hans embete.
En af den nya styrelsens angelägnaste omsorger blef att inlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/8/0435.html
