Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättsväsendet och förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till följe af de många och stora förändringar embetsverken undergått hade dock mycket kommit så i olag, att de icke kunde genast och blott medelst återställande af förhållandet under Carl XI:s regering åter bringas i ordning. Till missbrukens afhjelpande utvecklade emellertid den nya regeringen mycken verksamhet. Redan 1719 tillsattes en nämnd, hvilken skulle uti landsorterna undersöka och beifra de olagligheter, som under de sista åren blifvit af kronans embetsmän föröfvade mot undersåtarne och synnerligast mot allmogen, som var lättast att bedraga. Regeringen utfärdade äfven nya och utförligare instruktioner och reglementen för de flesta embetsverk och embetsmän, samt sökte gifva bindande kraft åt dessa föreskrifter genom att strängt hålla efter dem, som icke iakttogo desamma. Det embetsmannaförtryck, som under Carl XI:s envälde uppväxt och under Carl XII:s frånvaro ytterligare tilltagit, kunde emellertid ej så lätt afskaffas, och ännu förekommo rätt ofta bittra klagomål öfver embetsmän, som för mutor eller af andra brottsliga bevekelsegrunder rubbade lagens och rättvisans gång.
Embetsmännen hade dock under den närmast föregående tiden blifvit så behandlade, att de deri kunde hafva någon ursäkt för sina försök att på mindre lagligt sätt bereda sig inkomster, då de ej af staten utfingo sin lagliga rätt. Det fans knappast någon bland dem, som icke egde stora fordringar för löner, hvilka antingen lemnats obetalta eller utgått i nödmynt, hvars värde nu nästan alldeles upphört. Dessa fordringar nedflyttades dock af ständerna ända i åttonde klassen af de rikets skulder, som borde godtgöras, och någon större afbetalning derå skedde först efter 1726, då deras belopp likväl nedprutades ofta med en fjerdedel och stundom med ännu mera. En stor skara lönlösa embetsmän, särdeles sådana som ej stannat i de af ryssarne intagna landskapen, utan begifvit sig till Sverige, påkallade äfven statens understöd, hvartill ock utbetalades stora summor, uppgående under åren 1719–1762 till öfver en million d. s.
Hvad de särskilda embetsverken beträffar, så erhöll kanslikollegium, som redan af Ulrika Eleonora fått en ny kansliordning, kort efter konung Fredriks uppstigande på tronen åter en sådan ordning af den 14 Juni 1720, hvarvid dock den förra väsentligen bibehölls. Kansliet indelades fortfarande i en revisionsexpedition, med två revisionssekreterare för justitieärenden, samt tre statsexpeditioner, en för utrikes ärendena, en för krigsmakten till lands och vatten, samt en för civilväsendet uti riket, hvardera under en statssekreterare. I spetsen för kansliet stodo för öfrigt ett riksråd, såsom kanslipresident, ett rikskansliråd, hans närmaste man, samt hofkanslern, justitiekanslern och fyra kansliråd.
Enligt 1720 års regeringsform skulle kammarkollegium hafva en president och fyra kammarråd; statskontoret, en president och två statskommissarier; bergskollegium, en president, två bergsråd och fyra assessorer; kommerskollegium, en president, två kommerseråd, fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
