Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Per Ribbing anmälde, att »hennes kongl. höghet prinsessan Ulrika Eleonora» kallat honom till landtmarskalk, men att han under dåvarande förhållanden ej velat detta embete tillträda, utan hemstälde nu till ridderskapet och adeln, om de ville erkänna honom såsom deras landtmarskalk, hvarmed alla förklarade sig »särdeles nöjde», och derefter beslöts på landtmarskalkens framställning, att den nuvarande riksdagen skulle anses såsom en fortsättning af den föregående, hvilken 1714 ej kommit till lagligt slut. Följande dagen, den 23 Januari, förekom i närvaro af flera rådets ledamöter, som på anmodan från adeln att deltaga i öfverläggningarna infunnit sig å riddarhuset, frågan om Ulrika Eleonoras arfsrätt, hvilken underkändes af adeln på samma grunder som förut af borgare- och prestestånden, men, likasom af dessa, erkändes ock af adeln Ulrika Eleonora genom val för Sveriges drottning, med tillägg dock att det skedde på de vilkor, att hon skulle underskrifva den regeringsform, hvilken ständerna ämnade uppsätta och hvarigenom de »tänkte afskaffa den skadliga suveräneteten, konservera den kungliga tronen dess majestät, riksens råd dess myndighet och ständerna deras frihet».
På adelns inbjudning infunno sig nu äfven de tre öfriga stånden å riddarhuset och underrättades huru frågan om tronföljden blifvit af adeln behandlad, hvarefter preste- och borgareståndens talmän anmälde, att man redan inom dessa stånd kommit till samma beslut som adeln, och bondeståndets talman, Hans Staffansson från Bro härad i Upland, förklarade att detta stånd biföll det, hvarom de öfriga sig förenat.
Härefter lät landtmarskalken uppläsa en skrifvelse från Ulrika Eleonora till rikets ständer, daterad den 20 Januari, ehuru tydligen icke uppsatt förr än efter rådssammanträdet den 21, i hvilken hon gaf tillkänna, att hon, af brinnande nit för det i elände fördjupade fäderneslandet, efter sin broders olyckliga död stält sig i spetsen för regeringen, på det lugnet icke måtte äfventyras och på det rikets angelägenheter med desto mera nytta och eftertryck måtte kunna ombesörjas; men att hon dermed icke velat betaga riksens ständer den rätt och frihet, som dem numera tillkomme, att förordna om den kungliga tronens besättande, samt förklarade sig nu vara underrättad, det ingen arfsrätt, »hvarken för henne eller någon annan», till Sveriges krona numera var öfrig eller tillständig. Derjemte förklarade hon sig icke vara obenägen att med den tröttsamma regeringsbördan framhärda, om ständerna så skulle behaga, samt försäkrade att hon i sådant fall ville bruka sin kungliga makt till att befordra hvar mans välgång, och att hon i synnerhet hade en »osmak» för det oinskränkta konungsliga enväldet, hvilket hon alldeles förkastade, önskande att det aldrig uti Sverige åter måtte införas. Slutligen lofvade hon att styra och regera efter rikets stadgar samt de beslut och den regeringsform, som nu eller framdeles kunde af rikets ständer varda författade.
Ulrika Eleonora var nu visserligen enhälligt vald till Sveriges drottning, men det kungliga enväldet hade för rikets inbyggare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
