Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Förpantning och försäljning af kronogods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre styrelsen, 1714- 1718.
297
gesäll, 1/i procent på inkommande och 1/8 procent på utgående varor;
bergskollegium genom en ny skatt af en daler på hvar härd och
två daler på hvar hytta. Länsstaterna skulle erhålla sin aflöning
genom en viss procent af de skatter, som indrefvos hos länets invånare,
hvarjemte både landshöfdingen och kronobetjeningen borde af allmogen
åtnjuta fri skjuts. Dessa förslag hunno dock ej före Carl XII:s död
komma till verkställighet.
Den frihet från utskrifning till krigstjenst, som förut var
posthemman medgifven, upphörde 1716, och kort efter Görtz’ återkomst från
Holland följande året indrogos alla dessa hemmans återstående
friheter, hvaremot de också frikallades från besväret med brefvens
fortskaffande, hvilket i stället öfverflyttades på gästgifvaregårdarne, hvaremot
dessa fingo rättighet att sälja bränvin och öl samt att af resande
uppbära förhöjd skjutslega. Äfven postafgiften höjdes för att bereda
staten ökad inkomst.
År 1700 hade konungen gifvit kammarkollegium uppdrag att
bort-panta åtskilliga kronans gods och inkomster. Han förklarade då, att
de härom uppgjorda överenskommelserna skulle obrottsligen hållas;
att långifvaren skulle återfå sitt kapital i samma slags mynt som lånet
gafs, och att en hvar, som häremot bröte, skulle straffas såsom den
der icke vore en redlig fosterlandsvän. Mot sådana vilkor och löften
hade kronan erhållit öfver två millioner d. s. i då gängse godt mynt;
men, när kronans penningebehof allt mera växte, påstod Görtz, att
man bortlemnat dessa pantgods och rättigheter mot alltför ringa
summor, samt yrkade att innehafvande borde betala ända till dubbel
pant-skilling och att godsen derföre borde utlysas till ny förpantning.
Härom hölls en öfverläggning med kammarkollegium, som afstyrkte
förslaget såsom stridande mot konungens uttryckliga löfte om de ingångna
aftalens orubblighet; men Görtz lofvade tillfredsställa innehafvarne och
skaffa dem pantskillingen åter, hvarefter tillkännagafs, att alla
förpantade gods och räntor skulle till ny förpantning utbjudas. Då endast
några få pantinnehafvare erbjödo högre pantskilling, skulle panterna
inlösas för att utbjudas till ny förpantning; men då härvid visade sig,
att kronan ämnade återbetala pantskillingen i nödmynt, väckte sådant
stor förbittring, såsom stridande mot löftet att återbetalningen skulle
ske i samma mynt, som lånet gifvits. Den förhatliga åtgärden
instäl-des emellertid genom konungens död.
För öfrigt hade Carl XII äfven nödgats tillgripa den af Carl XI
så strängt klandrade åtgärden att sälja kronogods. Man hade likväl
genom Carl XI:s reduktion förlorat förtroendet för dylika köp, så att
köpesumman för alla under Carl XII:s regering föryttrade kronogods
ej uppgick till mer än 481,726 d. s. Förut hade de flesta deribland
blifvit sålda till frälse, men Carl XII sålde dem endast till skatte, på
det hvilken svensk man som helst skulle ega rättighet att tillhandla
sig desamma. Härigenom erhölls visserligen en mindre köpesumma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
