Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Presterskapets bekymmersamma ställning under Carl XII:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkan och presterskapet.
337
Mot slutet af sin regering visade sig Carl XII mera fördragsam
mot andra trosbekännare och medgaf till och med religionsfrihet åt de
judar, som infunno sig i Sverige, för att utfå sina fordringar hos
konungen sedan hans vistande i Turkiet, äfvensom samma frihet lemnades
åtskillige i början af året 1718 från Frankrike inkomne katolske
näringsidkare.
Presterskapet, likasom alla andra samhällsklasser, led betydligt
genom det långvariga kriget samt de dryga skatter och andra
uppoffringar, som deraf föranleddes. Presternes lönevilkor försämrades genom
uppkomna ödeshemman, förlorad tionde, pålagda gärder, knekte- och
dragonhåll m. m. Af brist på arbetare måste flere prester sjelfve plöja
sin jord, och ofta nödgades kronobetjeningen besöija boställenas
vederbörliga häfd: Under sådana förhållanden minskades presternes antal
alltmera, och flerstädes, synnerligast i Finland, måste af brist på prester
gudstjensten förrättas af andra personer. Skolmästare, orgelnister,
klockare och kyrkovaktare skrefvos ofta nog till soldater, och kyrkornas
medel och dyrbarheter togos till fyllande af krigsbehof, så att
gudstjensten ej kunde med sedvanlig högtidlighet förrättas.
Genom allt detta, så väl som genom det förfall, hvari
bildningsanstalterna efter hand under kriget flerstädes råkade, aftogo presternes
både nit och inflytande, likasom äfven deras bildning och håg derför,
så att mot slutet af Carl XII:s regering från flera håll klagades, att
presterskapet, särdeles det lägre, begynte förakta boken, vårdslösa
gudstjensten, söka dåligt sällskap, supa, svärja, o. s. v. Drag af egennytta
hos flere presteståndets medlemmar omtalas äfven, såsom att de, vid
den nya krigsgärdsförordningens tillämpning, uppgåfvo sina inkomster
för lågt, och att de af sina sockenbor fordrade mer än lagligt var, till
förekommande hvaraf Carl XII, likasom förut Carl XI, påbjöd bestämda
löneaftal mellan presterne och församlingarna samt förbjöd att de, i
strid mot handboken och mot folkets önskningar, bibehöllo bruket af
kostsamma begrafningar med långa sorgetåg, o. s. v.
Vi hafva förut omtalat, huru vid riksdagarna 1710 och 1713
en-stark opposition uppträdde inom presteståndet, och i allmänhet var
förhållandet mellan konungen och presterskapet icke lika vänskapligt,
som det varit i Carl XI:s tid, ehuru jemväl Carl XII gick dess
ren-lärighetsifranden villigt till mötes och äfven sökte lindra dess bördor,
så vidt de dryga krigsutgifterna det medgåfvo.
Ordningen inom stiften led icke så litet deraf, att biskopsembetena,
under konungens frånvaro långt inne i Polen, Ryssland och Turkiet,
ofta fingo flera år stå otillsatta, samt att den högre tillsyn öfver
kyrkan och presterskapet, hvilken Carl XI så nitiskt utöfvade, nu
saknades, i följd hvaraf upprätthållandet af ordningen inom stiften nu,
likasom före Carl XI:s tid, alltför uteslutande berodde af biskopen samt
dess större eller mindre nit och förmåga.
Några bland svenska kyrkans styresmän under detta tidskifte sy-
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hilt. VM. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
