Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1678 och 1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändtligen åter under svensk lydnad. Följande natt uppbröt äfven Wedel i all tysthet med danska hären från Önesta till Helsingborg, plundrande och brännande så mycket han medhann under tåget.
Den 12 Augusti uppbröt också Carl XI med svenska hären från Christianstad och slog läger vid Gudmundstorp, söder om Ringsjön, der han stannade halfannan vecka och erhöll förstärkning af de trupper, som varit använda att undsätta Bohus fästning, så att hans styrka nu uppgick till 47 sqvadroner och 14 brigader, eller något öfver 10,000 man, hvarefter han ryckte närmare de fiendtliga förskansningarna; men danskarne rörde sig icke, ehuru konung Christian återkommit från Seland med nya förstärkningar. Han tycktes nu hafva öfvergifvit hoppet att komma i besittning af Skåne, hvilket han i stället lät genom snapphanarne föröda så mycket möjligt var, och god vilja härtill felade dem icke. Deras djerfhet ökades för hvarje dag, och de svärmade omkring öfverallt, plundrande, brännande och mördande. I slutet af September började konung Christian låta öfverföra sitt folk till Seland, och derefter fick äfven svenska hären gå i qvarter i trakten af Christianstad. Sjelf tog konung Carl sitt högqvarter åter i Ljungby, och härmed afslutades krigsrörelserna i Skåne för året 1678.
De krigförande makterna hade nu börjat tröttna vid det långvariga kriget. I Augusti och September 1678 hade Holland och Spanien slutit särskilda freder med Frankrike, och Ludvig XIV kunde således nu verksammare än förut bistå sin svenska bundsförvandt. Han lofvade också, att franska flottan, som efter de ingångna frederna ej hade någon vidare fiende att bekämpa i farvatten vid Frankrike, skulle i Maj 1679 komma till Öresund med 10,000 man trupper ombord samt i förening med svenska flottan öfverföra Carl XI och hans här till Seland, för att såmedelst tvinga Christian V till fred. Konung Carl, som tillbragte vintern i Ljungby, rustade ock af alla krafter till det förestående afgörande fälttåget; men då han i Mars 1679 red öfver en frusen insjö, brast isen och konungen föll i vattnet, hvarur han visserligen räddades, men ådrog sig en så svår förkylning att läkarne misströstade om hans vederfående. Sjelf beredde han sig med lugn undergifvenhet till döden och mottog nattvarden af Spegel. De närvarande generalerne tillkallades och konungen tog det hjertligaste afsked af dem alla. Efter några veckor bröt sig dock sjukdomen, och konungen kunde åter rida omkring bland sina krigare, under dessas högljudda jubel.
Emellertid föreföllo under hela April och största delen af Maj inga krigshändelser och Carl XI väntade förgäfves den franska flottans ankomst. Dess afsändning fördröjdes under den ena förevändningen efter den andra, och det blef alltmera tydligt att Ludvig XIV ämnade endast på diplomatisk väg bistå sin bundsförvandt. Inseende detta, beslöt Carl XI, som i slutet af Maj erhållit åtskilliga förstärkningar, så att han slutligen i Juli hade 35 sqvadroner och 9 brigarder, eller nära 10,000 man samlade, att icke längre afbida den lofvade hjelpen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
