Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningeväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt i ständernas ställe föra uppsigt öfver verket, sex ständernas fullmäktige, likaledes två från hvartdera af nämnda stånd. Med dessas råd hade kommissarierne att utse bokhållare och kassörer. Vexelbankens medel skulle i ingen händelse få af kommissarierna, än mindre af någon annan, användas i handel och vandel. Kommissarierne fingo ej heller, vid äfventyr att mista tjensten och förklaras ovärdige att något embete bekläda, yppa hvad i banken skulle hållas hemligt. Bland annat finge ej för någon yppas huru en annan stod till boks inom banken. Lånebanken, som skulle stå under förvaltning af en bland de sex kommissarierne, hade att röra sig med in- och utländska medel, som der kunde blifva insatta, samt att utlåna penningar på metaller och smycken, på socker, salt m. m., allt mot obligationer och, så vida banken ej kunde hafva panten i eget förvar, äfven mot borgen; vidare på stenhus i stad, dock blott till halfva värdet; på allodial- och frälsegods, till högst två tredjedelar af värdet och med rätt att försälja förfallen pant, men med förbehåll för bördesman, dock ej på Norrköpings besluts gods eller sådana, hvilkas besittning vore beroende af särskild kunglig bekräftelse, men väl på skattejord, till två tredjedelar af värdet. Lån finge gifvas på halft, högst helt år, men förfallotiden kunde utsträckas. Räntan för utlånade medel skulle beräknas från 8 procent för 400 daler silfvermynt och deröfver till 10 1/2 proc. för 100 daler eller derunder, men skulle framdeles, när så ske kunde, nedsättas till 6 proc., hvilken ränta banken sjelf kunde betala, men sedermera endast 4 till 5 proc., när den ej sjelf finge mer än 6. »Såsom genom kreditiv-sedlar för detta ett stort missbruk och oreda är förelupen; alltså skola inga sådana sedlar eller andra, som dertill kunde hafva liknelse, till någons gravation, prejudis eller förfång härefter i detta verket brukas, men alldeles vara afskaffade och förbudna». Kassörernes kassor skulle flera gånger om året inventeras af kommissarierna, dessa på anfordran göra redo för fullmäktige samt båda vid riksdagarna för rikets ständer. Bankens vinst skulle disponeras af ständerna.
Preste- och bondestånden hade icke velat åtaga sig vården om banken, emedan de fruktade att derigenom åtaga sig borgen eller ansvaret för bankens medel. Presteståndet lät dock slutligen öfvertala sig, men bondeståndet deltog ej i bankens styrelse förr än år 1800.
Den nya bankinrättningen lyckades vida bättre än den gamla, hvaraf förtjensten till väsentlig del tillhör Joachim Potter, af holländsk härkomst, men född i Sverige och känd såsom en ovanligt driftig och pålitlig man samt äfven såsom egare af stor förmögenhet. Borgareståndet kallade honom »sin kompass» och kronan erhöll ofta af honom betydliga försträckningar. Han deltog både i ordnandet och vården af den nya banken och under hans tillsyn vann den allt större stadga och förtroende. Såsom bevis på regeringens erkännande af hans förtjenster blef han adlad, med namnet Lillienhoff. Banken inrymdes först i det af Axel Oxenstierna uppbyggda huset öfverst i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
