Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
punkten om lagens revision skulle qvarstå i riksdagspropositionen samt att för ständerna skulle framläggas »intresse-plakatet», äfvensom förslag till förmyndareordning, exekutionsordning och straffordning samt en författning angående »omslag», hvarmed förstods tillvägabringande af snar betalning i skuldfordringsmål. Mot dessa beslut afgaf riksdrotsen sin reservation. Propositionen blefve alltför omfattande, så att man skulle få en tysk riksdag. Under konungens omyndiga år borde endast det nödvändigaste proponeras, eller ock, om proposition ändtligen skulle ske, borde regeringen sjelf först blifva ense och sedan genom vissa utskott öfverväga ett och annat. Vid all förändring af lagen hafva adelns privilegier fått en svår stöt, och om man nu samtyckte till lagens förbättrande, kunde man vara öfvertygad om att de adeliga privilegierna skola derigenom blifva försämrade. I allmänhet var riksdrotsen den som mest lade sig emot en lagrevision, hvilken rikskanslern deremot sökte befordra.
Vid riksdagen öfverensstämde adeln, preste- och borgarestånden i en anhållan, att arbetet med lagens öfverseende måtte redan under förmyndarestyrelsen påbörjas af dertill utsedda män för att vid konungens anträde till regeringen kunna vara färdigt. Åt regeringen öfverlemnades att utse skicklige män för arbetets företagande. I sjelfva lagtexten finge ingenting ändras, utan hvad som vore föråldradt eller behöfde förbättring skulle sättas särskildt såsom ett tillägg till hvarje balk. Detta gälde likväl endast privaträtten, ty konungabalken skulle i allo förblifva sådan den vore, utan något tillägg.
I Mars 1669 förordnades Stjernhöök och Berling att öfverse lagen på det sätt rikets ständers beslut anvisade och de sjelfva efter bästa förstånd pröfvade lämpligt. De uppmanades att fortskynda arbetet så, att det i fullständigt skick kunde föreläggas näst sammanträdande ständer, och hade sjelfve yttrat den önskan att icke erhålla flera medarbetare, hvilket, i synnerhet i början, vore mera till hinder än till befordran af arbetet. Deremot kunde deras förslag sedermera granskas af en större kommission.
När nästa riksdag öppnades i början af September 1672, var emellertid detta arbete ännu ej färdigt, men rikskanslern föreslog, att hvad redan vore uppsatt borde förevisas ständernas utskott, att dessa finge utlåta sig, huruvida arbetet verkstäldes i enlighet med ständernas vid förra riksdagen uttalade mening. Inom dessa utskott uppstod fråga, om att öfversätta lagen, hvilket, såsom här ofvan är nämndt, äfven varit af regeringen beslutadt; men mot detta förslag afgaf en af ledamöterna i adelns utskott, presidenten i Dorpts hofrätt Gustaf Rosenhane, hvilken äfven gjort sig ett namn såsom skald, en reservation, som innehåller så sunda och för den tiden äfven så ovanliga åsigter om svenska språkets dåvarande beskaffenhet, att de väl kunna förtjena anföras. Det nu brukliga språket, yttrade han, bestode ej för sig sjelf, utan vore en uppblandning af det gamla svenska med tyska, fransyska och latin, så att, om lagen öfversattes på det brukliga språket, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
