Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1668-1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvem i detta fäderneslandets tillstånd har godsen bortgifvit, dertill styrkt eller sådana begäranden anbefalt». För detta yttrande fick Fleming en skarp tillrättavisning af rikskanslern, som beklagade, att »sådana funnos, som hade ett fiskalshjerta hos sig förborgadt». I April 1671 beslöt emellertid regeringen, att med all donation och afyttring af kronogods skulle anstå till konungens myndighetsålder, och i Augusti samma år fattades det beslut, att alla gods, fjerdeparter och annat, som mot riksdagsbeslutet, generalresolutionerna och 1660 års regeringsform blifvit bortgifna, skulle strax återkallas och staten tillordnas, samt de, som fått godsen, göra räkenskap för hvad de uppburit. I detta beslut erkände sålunda regeringen, att den medgifvit donationer i strid mot gällande författningar. Ett annat regeringsbeslut från samma tid visar, att regeringen dels icke visste, om det gods som bortgafs var ledigt, dels visste dess bortgifvande vara otillåtet. Några få dagar före beslutet om inställandet af alla donationer hade konungens guvernör Christer Horn fått gåfvobref på stora gods, som troddes vara lediga i Ingermanland. Man var dock ej säker härom, ty det heter i resolutionen, att »om en och annan förut skulle på nämnda gods hafva bekommit kungliga bref och dem med laga rätt besitta, skola de blifva orubbade», hvarefter tillägges, att »efter vi för detta resolverat, att inga kronan hemfallna gods i Ingermanland skola vidare alieneras, utan blifva under kronan till fyllande af den stora brist, som finnes i ingermanländska staten, så skall herr Christer Horn, hans son och manliga arfvingar dessa gods allena behålla interimsvis, till dess vi honom eller dem med jemngodt vederlag framdeles beneficera kunna».
Utdelandet af särskilda fördelar och nådebevis till regeringens och rådets ledamöter fortforo emellertid. Så fick rikskanslern i December 1670 privilegium att bygga en ny stad vid Lidan, gent emot gamla staden Lidköping, hvilken nya stad skulle utgöra ett med den gamla samt De la Gardie, såsom grefve till Leckö, för sig och sina bröstarfvingar behålla det hela. Grefven skulle i Lidköping vara i landshöfdings ställe och alla konungens befallningar rörande staden ställas till honom, äfvensom han skulle ega utnämna kyrkoherde, borgmästare och tullförvaltare. Den nya staden skulle åtnjuta tio frihetsår för lilla tullen och accisen, hvilken förmån »för likhetens skull» äfven komme att tillfalla gamla staden, dock att grefven af Leckö skulle till kronan betala så mycket, som förut influtit från gamla staden, och denna deremot bestå »grefven och hans hof» fri inqvartering. Efter frihetsårens förlopp skulle grefven ega en tredjedel af tullen och accisen, äfvensom af alla utskylder, som af dessa städer framdeles beviljades till kronan, samt hälften af alla konfiskationer.
I December 1670 blefvo, på förslag af en till Norrland afsänd kommission, flera nya häradsrätter der inrättade, och för riksrådet Johan Gyllenstierna utfärdades fullmakt att vara häradshöfding öfver två härad i Helsingland, hvarvid bland skälen till utnämningen anfördes, att Gyllenstierna deltagit i den kommission, hvilken, »på allmogens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
