Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De inre förhållandena, 1664-1668
- De yttre förhållandena, 1664-1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade Sewed Bååt blifvit ordförande efter Gustaf Bonde, men Clas Rålamb dock varit den, som haft mesta befattning med ärendenas handläggning. Generalguvernörer hade varit Gustaf Banér i Skåne, Herman Fleming från hösten 1664 i Finland, Bengt Oxenstierna till 1665, och sedermera Clas Tott i Lifland, Simon Grundel-Helmfelt i Ingermanland, riksmarsken Carl Gustaf Wrangel i Pomern, Gustaf Horn och, från våren 1666, Henrik Horn i Bremen och Verden. Axel Sparre hade efter Clas Tott blifvit öfverståthållare i Stockholm i Oktober 1665.
De yttre förhållandena, 1664–1668.
Sveriges förhållanden till utländska makter voro under dessa år lika vacklande och lika beroende af det ena eller andra partiets tillfälliga öfvervigt som de inre förhållandena. Sekreta utskottet vid 1664 års riksdag hade i afseende å utrikes angelägenheterna lemnat i sitt biafsked regeringen ett slags fullmakt, visserligen i mycket obestämda ordalag, men likväl öfverlåtande åt regeringen att handla hufvudsakligen efter eget godtfinnande, hvarföre man ock tyckte sig i detta hänseende hafva fria händer, och följden blef, att man lika litet nu som förut iakttog något bestämdt system, utan allt berodde af tillfälligheter.
Efter riksdagens slut finner man rådsprotokollen för hela återstående delen af året 1664 hufvudsakligen upptagna af förhållandena till de utländska makterna, och äfven nu, likasom under tiden mellan 1660 och 1664 årens riksdagar, begynte man med öfverläggningar om ett närmare förbund med Polen, föranledt af det fortfarande osäkra förhållandet till Ryssland. Redan i början af riksdagen hade hofrådet Matthias Palbitsky, hvilken, född i Pomern, sedan 1642 varit i svensk tjenst och ofta användts i diplomatiska värf, blifvit skickad till Polen att der öppna underhandlingar, som också fortgingo under större delen af året. Riksdrotsen gjorde många inkast mot all inblandning i Polens angelägenheter, särdeles med afseende å polackarnes opålitlighet, hvaremot Wrangel och Tott ifrigt yrkade på ett närmande till denna makt, under det rikskanslern tvekade samt alltid anförde skäl både för och emot, yrkande att man borde fortsätta underhandlingarna, men dock städse hålla för sig öppet att förfara efter omständigheterna. Man var emellertid redan betänkt på de eröfringar man under detta förbund med Polen skulle göra från Ryssland. Pleskow och Nowgorod ansåg man böra förbehållas åt Sverige, samt af Polen böra fordras den del af Lifland, som vid fredsslutet i Oliva stannat under polsk lydnad. Tillika hyste man åtskilliga förhoppningar om subsidier från Polen och penninge-ersättning från Ryssland. Palbitsky klagade emellertid, att han motarbetades af franska sändebudet De l’Hombres och äfven af polska regeringen ej möttes med förtroende. Slutligen fram på hösten reste han hem, och något fördrag med Polen blef ej afslutadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0510.html
