Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1664-1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biafsked, »och förlitade sig konungen alldeles derpå, att hon ej skulle vilja begära hans åtgärd för upprifvande af ett riksdagsbeslut». Då man emellertid väl kände Christinas lynne och visste, att hon af motstånd alltid retades till större ihärdighet i sina föresatser, iakttog man tillika mot henne den största artighet. Penningar upplånades för att godtgöra hvad hon å sitt årsunderhåll hade att fordra, och konungens egen kammarherre Christofer Gyllenstierna skickades att uppvakta henne. Detta hindrade henne likväl ej att ganska onådigt upptaga regeringens svar och hon skref tillbaka, hotande att »göra saker bekanta, som vore de regerande herrarne oförmodliga». Tillika förklarade hon bestämdt, att hon ämnade till Sverige återvända, om ock ingen riksdag vore samlad. Hon fick då tillåtelse att behålla sin italienska uppvaktning, under vilkor att hon endast några få dagar skulle stanna i Stockholm och ej låta hålla någon katolsk gudstjenst. Tillika skickade regeringen henne till mötes riksrådet Pontus De la Gardie, medförande för drottningens räkning en hel hofstat af 60 personer och tillika en hedersvakt af ett kompani ryttare, som likväl af många ansågs vara afsedd snarare att bevaka än att hedra henne. Kort derefter utfärdades ock den 19 Mars 1667 ett nytt religionsplakat, som ytterligare skärpte föreskrifterna rörande främmande trosförvandters religionsöfning.
När Christina kom till Sverige, fans hon hafva i sitt följe en katolsk prest, som på hennes befallning hvarje dag läste messan för öppna dörrar, och ehuru Pontus De la Gardie genast gaf henne tillkänna, att sådant var förbudet, fortsatte hon icke desto mindre sin resa ända till Norrköping; men då hon der, å konungens vägnar, underrättades, att hon icke, emot rikets lagar, kunde i sin omgifning få behålla någon katolsk prest och ej heller, kommen till Stockholm, kunde få höra messan hos fransyske ambassadören annat än under förevändning af ett hos honom aflagdt besök, vände hon om ännu hastigare än hon kommit, och så slutade hennes sista besök i fäderneslandet.
Detta bekymmer var sålunda lyckligen skingradt, men många andra återstodo, till hvilka vi skola återkomma vid berättelsen om förhandlingarna under den riksdag, som öppnades i medlet af året 1668.
Under tiden mellan denna riksdag och den näst föregående hade åtskilliga förändringar inträffat inom rådets personal. Bland regeringens ledamöter hade riksskattmästaren Gustaf Bonde aflidit i Maj 1667. Af riksråden hade Johan Wrangel dött 1664, Carl Mörner och Arvid Forbus 1665, Gustaf Horn och Carl Maurits Lewenhaupt 1666, Göran Fleming 1667, samt Bengt Skytte blifvit afsatt 1664. Deremot hade tre nya riksråd blifvit tillsatte, grefve Pontus Fredrik De la Gardie, friherre Gustaf Sparre och friherre Göran Gyllenstierna, allesammans i Oktober 1666. Under riksmarskens ofta inträffade frånvaro hade Lorens von der Linde varit den egentlige ledaren i krigskollegium, äfvensom Sten Bielke, när rikskanslern var frånvarande, hvilket ej heller varit sällsynt, skött hans embete inom kansliet. Inom kammarkollegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
