Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom att allt för hetsigt hafva fört sina trupper i striden. Följande året anförde han under stormningen af Köpenhamn natten mellan den 10 och 11 Februari den ena anfallskolonnen, men hvilken blef med stor förlust tillbakaslagen. Emellertid blef Gustaf Banér i April samma år befordrad till general af kavalleriet och ledamot af krigskollegium.
Efter Carl Gustafs död tog Banér en verksam del i rådets sträfvanden att från regeringen utestänga hertig Adolf Johan och slöt sig vanligen till De la Gardie, med hvars systerdotter Märtha Oxenstierna han sedermera blef gift. När han, genom freden i Köpenhamn 1660, förlorat de skånska gods, hvilka Carl Gustaf gifvit honom i ersättning för de förut förlorade polska, fick Banér 1661 af förmyndare-styrelsen, såsom ett slags godtgörelse, en penningegåfva af 36,000 daler s. m., ehuru Gustaf Bonde motsatte sig denna föräring, såsom stridande mot rådets förut fattade beslut att icke lemna någon ersättning för Carl Gustafs många anvisningar å besittningar, hvilka i de ingångna frederna ej tillfallit Sverige. Genom De la Gardies inflytande, hvilket för tillfället öfvervägde Bondes, fick emellertid Banér den nyssnämnda summan sig tilldelad, men i följd af en olycklig rättegång med sitt syskonbarn, den bekante grefve Gustaf Adam Banér eller Dulle Banér, såsom han vanligen benämndes, förlorade Gustaf Banér största delen af sin förmögenhet, och blef nu 1664 efter Gustaf Otto Stenbock generalguvernör öfver Skåne, Halland och Bleking, för att kunna återupphjelpa sina affärer. Hans försök i detta hänseende voro dock föga lofvärda, emedan han begagnade sin myndighet inom dessa landskap att för sin enskilda räkning skaffa sig lån från kyrkor, hospital och hvarjehanda allmänna inrättningar, utan att derföre ställa någon säkerhet. År 1668 påbjöd han kontribution af 15,000 rdr, hvilket påbud blef af regeringen återkalladt, då oroligheter bland befolkningen begynte i följd af detsamma uppstå, och följande året blef Banér skild från sitt guvernörs-embete.
Han hade emellertid redan 1663 blifvit befordrad till fältmarskalk och förordnades 1674 till president i krigskollegium under Wrangels frånvaro, men vid den räfst, som efter 1680 års riksdag öfvergick dem, hvilka deltagit i förmyndarestyrelsens beslut, ålades Gustaf Banér till staten återbetala icke mindre än 200,000 daler s. m. och 1683 dömdes han till utmätning för återgäldande af de lån han upptagit från kyrkor och hospital. I följd häraf råkade han i sådan nöd, att han måste underhållas af sin svärmor grefvinnan Maria Sofia Oxenstierna, en syster till Magnus De la Gardie. I allmänhet synes Gustaf Banér icke genom några framstående egenskaper rättfärdigat sin befordran till de vigtiga embeten han beklädde. Han dog i Januari 1689.
Lorens von der Linde, friherre till Lindeborg, herre till Malmvik i Lofö socken och till Neukloster i Bremen, född i Juli 1610, var son till Erik Larsson, hvilken, född i Holland, inflyttat till Sverige 1602 och der förvärfvade så stora rikedomar, att han ansågs såsom dess rikaste köpman. För de betydande försträckningar, han lemnat kronan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
