Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnyande mot Danmark fick han det icke lätta uppdraget att uppsätta manifestet om krigsorsakerna, befaltes att qvarstanna hos konungen och var vid hans sida under anfallet mot Köpenhamn. Jemte Sten Bielke var han Sveriges ombud vid fredsunderhandlingarna med Danmark och återvände till fäderneslandet först sedan freden i Köpenhamn var ingången i slutet af Maj 1660.
Sedermera erhöll han förmyndare-styrelsens uppdrag att med danska sändebudet Hannibal Sehestedt uppgöra vilkoren för Bornholms vederlag samt deltog derefter flitigt i förhandlingarna under riksdagen i Stockholm samma år, så väl som i rådets öfverläggningar under detta och de följande åren, till dess en halssjukdom slutade hans dagar den 6 Augusti 1663.
Schering Rosenhane var en man med klart, redigt hufvud, vidsträckta kunskaper och stor lätthet att uttrycka sig både muntligen och skriftligen. För sin grundliga kännedom om Sveriges inre och yttre förhållanden, sitt skarpsinniga omdöme och sin för den tiden ovanliga stilistiska förmåga användes han ofta att uppsätta vigtiga författningar, såsom nya ordningar, instruktioner för embetsverken och så vidare samt såsom talare vid riksdagens öppnande och afslutande med mera. Han hyste för öfrigt strängt aristokratiska åsigter, var ingen vän af reduktionen och slöt sig under förmyndarestyrelsen vanligen till riksdrotsen. Hans egen beskrifning om sin lefnad gör ett särdeles godt intryck, den vittnar omisskänligt, att han varit en sant gudfruktig, rättsinnig, godhjertad och anspråkslös man, hvilken man måste lika mycket älska som högakta.
Gustaf Banér, friherre till Gamla Carleby, herre till Ekenäs, Tuna, Mostena, Årby, Farsta, Salis och Werpel, son till riksrådet Pehr Banér, hvilken vi i det föregående omtalat såsom en bland riksråden under Christinas minderårighet, var född i Augusti 1618, höll redan vid 15 års ålder å Riddarhuset ett latinskt tal »om Gustaf den stores förtjenster» samt ingick, efter den sedvanliga utrikes resan, tidigt i krigstjenst och var öfverste för Östgöta ryttare, då han i Juni 1648 utnämndes till landshöfding på Gotland. Sedermera befordrad till generalmajor och generallöjtnant inkom han i rådet i April 1651 och blef i December samma år, jemte alla barnbarn till den i Linköpings blodbad halshuggne Gustaf Axelson Banér, friherre, med staden Gamla Carleby i Finland till friherrskap.
Sedan Carl Gustaf blifvit konung, utnämndes Gustaf Banér i Augusti 1654 till öfver-landshöfding i Upland, deltog sedermera i polska kriget och fick af konungen år 1656 gods i Polen till ett värde af 30,000 daler s. m., i hvilkas ställe han sedan, när Polen förlorades, erhöll anvisning på gods i Skåne till 40,000 daler s. m. värde. När danska kriget var nära att utbryta, var Gustaf Banér en bland generalerne, som från Polen skickades hem för att leda försvaret af Sveriges södra landskap och stod då under Gustaf Otto Stenbocks befäl. Dennes nederlag vid Laga-ån i Oktober 1657 ansågs Banér hafva vållat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
