Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kort efter slaget afsändes han med berättelse derom till drottningen och skickades sedermera af henne, såsom legat, till kurfursten af Sachsen. Följande åren deltog han i tyska kriget och användes dessutom i beskickningar till flera tyska hof. När Gustaf Adolfs lik 1633 öfverfördes till Sverige, var Erik Gyllenstierna i processionen marskalk för det svenska och det tyska ridderskapet. I Mars 1634 afsändes han, jemte riksrådet Philip von Scheiding och vice amiralen Henrik Fleming, till Ryssland för att stadfästa Stolbowafreden, och skulle derifrån afgå till Persien för att inleda handelsförbindelser mellan detta land och Sverige, men denna senare beskickning kom dock ej till verkställighet. I Mars 1635 afsändes han till Stuhmsdorf för att deltaga i underhandlingarna med Polen, och i Februari följande året blef han kammarråd. I Oktober 1637 utnämndes han till landshöfding öfver Viborgs, Nyslotts och Kymmenegårds län, var landtmarskalk vid utskottsriksdagen 1641 och allmänna riksdagen 1642 samt blef i Juli detta år generalguvernör öfver Ingermanland och Kexholms län. I Januari 1645 utnämndes han till riksråd och sändes 1647 såsom svensk legat till Ryssland. I sin berättelse om denna beskickning omtalar han, huru »han blef med en hos ryssarne tillförene ovanlig och ohörlig prakt af 700 till häst väl utprydda bojarer ledsagad till Moskwa, der 12,000 strelitzer, på bägge sidor om vägen stälde i ordning, med styckens och mindre gevärens lossande honom fägnade och emottogo samt i väl utstofferade rum på det härligaste trakterade».
I Juni 1648 skickades Erik Gyllenstierna till Stettin för att derifrån åtfölja drottning Maria Eleonora till Sverige, och i Mars 1651 upphöjdes han till friherre, med en mängd hemman inom Uleå socken i Österbotten till friherrskap, hvarföre han ock sedermera skref sig friherre till Ulaborg. Vid flera tillfällen erhöll han dessutom af Christina gåfvor och förläningar af gods i Österbotten och andra delar af Finland, i Vestergötland och äfven i Ingermanland. I Februari 1652 blef han bisittare i Svea hofrätt och förordnades i November samma år till ledamot af den kommission, som skulle hålla ransakning och dom i målet angående riksrådet Bengt Skytte, anklagad för delaktighet i Messeniernes brott.
Sedan presidenten i Åbo hofrätt, riksrådet Jöns Kurck, aflidit i Maj 1652, anmälte hofrätten sin önskan, att endera bland riksråden Johan Oxenstierna, Erik Gyllenstierna, Seved Bååt eller Schering Rosenhane måtte blifva Kurcks efterträdare, samt inkom i November samma år med erinran om det lediga embetets tillsättande. Det dröjde likväl ända till slutet af Januari 1654, innan detta tillsättande egde rum, då Erik Gyllenstierna blef till president i hofrätten utnämnd. Med utöfningen af detta embete fortfor han till i Juli 1655, då han i reduktionskommissionen stäldes vid Herman Flemings sida, hvars ihärdiga motståndare han var under hela tiden för sitt deltagande i denna kommission. Det kunde väl ock svårligen väntas, att en man, hvilken af Christina erhållit så många förläningar som Erik Gyllenstierna, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
